Reflektion

Ska löften bara vara tomma ord? 

Under hela valrörelsen var Centerpartiet oerhört tydliga med att vi inte skulle samarbeta med eller hjälpa SD till makten.

Nu får vi  höra, bland annat från andra allianspartier, att Liberalerna och Centerpartiet har svikit alliansen. Jag måste missat något?

Om vi flera gånger i veckan under valrörelsen säger att vi inte kommer samarbeta med SD, vad är det som får folk att tro att vi efter valdagen ändrat oss?

För mig är löften, oavsett om det är vallöften eller andra löften, viktiga att hålla och genomföra så långt som möjligt. För mig handlar det både om att stå upp för mig själv och för de som jag har pratat med och lovat saker till.

Om vi hade ändrat oss och valt att samarbeta med SD, hur hade det låtit då? De bara lovade i valrörelsen men de håller aldrig vad de säger…Eller, de är totalt maktgalna…De där politikerna kan man aldrig lita på…

Nu när vi står upp för våra värderingar och för det vi lovade tycker jag det blir en märklig diskussion att vi sviker.

Som Allians är vi fyra partier. Nu valde två partier att gå fram som ett regeringsalternativ där man önskade stöd från SD. Är det verkligen C och L som har svikit om man tänker till lite?

Att tro att SD skulle ge stöd utan att få något tillbaka är som att tro på sagor tänker jag. Varför i hela fridens namn skulle de göra det? Vissa krav har de redan nu varit tydliga och när man lyssnar på deras ledande ledamöter kan man bara ana vad som kommer framöver.

Det jag ofta möter är även att vi mobbar, stänger ute SD och så vidare. Men det stämmer inte. Vi pratar med, vi lyssnar på. De har full rätt att lägga förslag eller reservera sig, precis som alla andra. Men, i och med att de sitter i opposition är det inte säkert att de får igenom sin politik. Fullt normalt och logiskt, det är så det fungerar för alla partier, inte speciellt för SD.

När man väljer vilka man ska samarbeta väljer man de som man står närmast och där man kan få igenom så mycket av sin politik som möjligt. Inte konstigt det heller och SD och C står väldigt långt ifrån varandra och ett samarbete vore väldigt konstigt och näst intill omöjligt skulle jag vilja säga.

Före 2008 var Socialdemokraterna i Falköping största partiet och de satt i opposition. De hade inget direkt inflytande på politiken. De kunde lägga förslag, de hade rösträtt i de olika frågorna, de kunde reservera sig och lämna synpunkter. Men majoriteten förhandlade inte med dem och man samarbetade inte med dem.

Då var det ingen som sa att S blev mobbade eller utestängda. Var är skillnaden? Finns det någon skillnad? Eller är det så att ”offerkoftan” har kommit på och att media och många andra har ”gått på” retoriken?

Jag är stolt för att vi visar att makt inte är allt, värderingar och löften står högre!

Läs gärna artikeln

________________________________________

Vi eller dem? 

Jag har funderat mycket på det här med gemenskap och hur vi skapar ett vi istället för vi och dem.

Efter dagarnas utspel mot fotbollsspelaren Jimmy Durmaz blir jag än mer bekymrad över hur människor agerar. Fotboll är ett spel, ibland vinner man och ibland förlorar man. Livet på en pinne liksom. Har själv spelat fotboll under många år och vet hur fort det kan gå och hur snabba beslut man ibland behöver ta och ibland blir det tokigt. Men det är fortfarande ett lagspel!

Men efter matchen blir det ett hat- och hotdrev mot Jimmy som är helt obegripligt. Det hade aldrig hänt om det varit en infödd svensk som hade tagit samma beslut som Jimmy gjorde. Varför kan vi inte se människor som de är? Just människor och inte dela upp människor i grupper? Vi och dem?

De förlorade och vi vann…Känns det igen? För mig är det en självklarhet att VI förlorar och VI vinner eller så är det DE förlorar och DE vinner.

Det är underbart att se vilket stöd Jimmy Durmaz har fått, både av laget och svenska folket. Samtidigt är det beklämmande att han behöver stå inför alla och bedyra att han är svensk och stolt för att få bära tröjan och flaggan. Det hade aldrig hänt en kille eller tjej som är född i Sverige att de ska bekräfta att de är stolta för att bära landslagströjan eller flaggan. Det ses som en självklarhet. Märkligt!

Men det som skrämmer mig än mer är att detta händer hela tiden i olika situationer. Innan jag åkte till Auschwitz och Birkenau läste jag på en hel del och jag kan se hur historien upprepas igen. Det som vi sagt aldrig skulle få ske igen är på väg att ske om vi inte stoppar den nu. Vi har inte råd att särskilja människor!

Hitler började redan på 30-talet med att lägga grunden för det som senare hände. Människor tyckte det var hemskt av andra som inte ville samarbeta med Hitler. Att andra partier borde bjuda in till samarbete för de var ju demokratiskt valda. Att Hitlers politik inte var så farlig utan ganska sund…Han och hans gelikar accepterades av andra partier och av tyska invånare för de presenterade sin politik lite pö om pö.

Precis som Sverigedemokraterna gör. De pratar väl om pensionärer, landsbygd och barn. Samtidigt gäller deras politik bara vissa människor, de som de ser som värda att vara i Sverige.

När de kommer till makten ska de se till att vissa grupper gynnas, att det finns ”riktig” polis och där tidningarna inte får skriva vad de vill.

Är det ett samhälle vi vill ha? Där människor ställs mot varandra och där polis och media är styrda?

Jag vill INTE det! Jag är otroligt stolt och glad Centerpartist som är med i ett parti som står upp för våra värderingar och syn på människor.

Att vi tydligt sagt att vi kommer inte jobba med SD men vi hälsar och beter oss som folk. De är demokratiskt invalda, precis som Hitler, men man måste inte acceptera deras politik och samarbeta.

Ska vi kunna skapa ett samhälle där vi känner gemenskap, oavsett om vi kommer från andra länder, inte har jobb eller bor på landsbygden måste vi våga säga ifrån.

För mig är det inte och kommer aldrig bli okej att särskilja människor!

_____________________________________

Hur ska vi få till en bra integration?

Det pratas mycket integration och att vi ska mötas för att förstå varandra bättre. Att vi vill ha ett samhälle där alla känner delaktighet.

För några veckor sedan var jag på möte med Somaliska föräldraföreningen och en av personerna berättade om sin bakgrund och om sitt jobb som lärare på en av kommunens skolor.

Efter en stunds samtal om gemenskap och delaktighet säger den här personen att när hen möter sina kollegor på Ica så hälsar de inte och ibland tittar de åt ett annat håll.

På det sättet kommer vi inte få ett samhälle där vi alla känner delaktighet, vi kommer inte få till en bra integration. Oavsett om det handlar om människor från andra länder, personer med funktionsvariationer eller någon form av ohälsa.

Vi behöver bli bättre på att se varandra, att våga hälsa och prata med varandra eller kanske bara ge varandra ett litet leende.

Då först tror jag fler kommer känna sig delaktig i vårt samhälle.

___________________________________________

Trygghet? 

Vi pratar ofta om trygghet och att den är viktig för oss människor. Jag tror att den på många sätt är en förutsättning för att vi ska må bra och kunna fungera som människor.

Men för mig är tryggheten för våra djur lika viktig. Under många år har vi haft katt och de som har eller har haft husdjur vet att de ibland behöver besöka veterinären.

Ofta när jag kommit till veterinären har de sagt att de upplever mina katter väldigt trygga även om det inte är en vanlig rutinkontroll och det är skönt att höra.

Idag ska en av katterna till veterinären och Mikaela, min dotter, tog ner kattburen och vips la sig katten och myste i den….Normala katter tycker inte om att åka bil och kattburen brukar inte vara favoritstället. Kul att se att Sonic tycker att kattburen inte är något otäckt, tänker att det betyder att han är trygg. <3

______________________________________

Seriöst- Hur vill du att vi ska samtala och diskutera?

Innan jag blev politiskt engagerad kunde jag tänka:
– Hur tänker politikerna nu?  Hur svårt är det att fatta ett beslut om just den här saken? För mig var det svart eller vitt.
Idag, efter 10 år med politiska uppdrag, har jag tänkt om. Det är inte svart eller vitt utan hela gråskalan finns, det är inte så enkelt att fatta beslut som jag trodde. Kloka beslut kräver rätt information, många samtal, sunda tankar, framsynthet och många gånger mod hos beslutsfattarna.

Varför? För att man måste hela tiden ta hänsyn till hur beslutet blir, inte enbart i den ena delen av kommunen utan i hela kommunen. Inte bara för en enskild grupp människor utan för alla som bor i kommunen. Hur kommer det se ut i framtiden, vad kommer det att medföra för kostnader, är det ett prejudicerande beslut och vad blir det för konsekvenser.

Jag önskar att fler ville engagera sig för att förstå komplexiteten i det vi står inför som politiker och tjänstepersoner.

De flesta politiker är deltidspolitiker. Det vill säga att ha ett frivilligt uppdrag i en nämnd, att gå på möten som är aktuella och jobba kvar med sitt ordinarie jobb på dagarna. Man får ersättning för möten och eventuell förlorad inkomst men det innehåller också otroligt mycket ideell tid som man inte får någon ersättning alls för. Politiken ett förtroendeuppdrag och för de flesta en ideell fritidssyssla.

Varför jobbar vi ideellt med politik?  För att vi har ett stort samhällsintresse, vi vill vara med, påverka och utveckla kommunen/regionen/Sverige. Jag har aldrig mött någon politiker som vill illa eller som inte tror att saker kan utvecklas och bli bättre.

Jag tycker att det är intressant och lärorikt att vara politiskt engagerad och är glad för att jag vågade tacka ja när jag fick frågan om att engagera mig. Men… Vad är det vi ska behöva möta och ”stå ut” med som politiker?

För ett tiotal år sedan var det en polis som blev spottad på och som anmälde det vidare. Det fanns de som menade att det fick väl polisen tåla, hen hade valt sitt yrke.
Det är inte okej! Poliser har valt sitt yrke för att de vill göra det tryggt för oss alla och ska inte behöva bli spottade på.

Som politiker möter man ofta: Är hen helt dum i huvudet? Fattar de inget? Hur svårt kan det vara?

Den senaste tiden har jag personligen mötts av att jag är ett as, att jag är en sopa, att jag ska hålla mina små feta fingrar från syltburken.
Jag och andra politiker eller tjänstepersoner diskuterar gärna sakfrågor som medför utveckling eller förståelse för det som händer men det är inte okej att kalla oss för as oavsett om vi är politiker eller inte.  Det är lika lite okej som att poliser ska behöva acceptera att bli spottade på.

Vi kan ha olika åsikter och ibland får alla inse att vi inte kommer att bli överens. Det betyder inte att den andra människan är dum, vi har bara olika åsikter.

Dumma tillmälen eller kommentarer skrivs ofta på sociala medier, ges sällan personligen.  Det har blivit enkelt att säga saker man aldrig skulle säga till en person öga mot öga.
Jag är av den åsikten att om vi inte kan säga det vi tycker till en person när vi möts, behöver det inte heller sägas.

Jag har en uppmaning och önskan till er som talar om att politiker är dumma i huvudet, att vi är as, sopor och så vidare:
Läs på om vad respektive parti står för, engagera er genom att gå med i ett parti, ställ upp som politiker under en mandatperiod.

Dessförinnan ber jag dig att tänka efter en gång extra innan du säger eller skriver något kränkande: Skulle du verkligen säga det direkt till personen om ni möts? Om inte – låt bli!

Jag diskuterar gärna sakfrågor, jag vill gärna höra hur du tänker, vad du har för idéer för kommunens utveckling för det är intressant, hur vi tillsammans kan jobba för att det ska bli så bra som möjligt för oss som bor och verkar i kommunen.

Låt oss hålla samtalen på en bra nivå!

___________________________________________

Ibland blir jag förvånad och förfärad över vad som ses som problem och kris!

image

Vi har kris i Sverige, det kommer så många till landet…Var är det kris? Inte i Sverige i vilket fall! Däremot fungerar inte systemen som finns och det gör att vi har svårt att ta emot de som kommer på ett bra sätt. Är Sverige fullt? Nej, det är inte fullt! Men återigen…systemen fungerar inte.

Ibland får man höra att det är ”lycksökare” som kommer till Sverige…Ja det finns säkert de som kommer till oss av andra skäl än rena krigsflyktingar men de flesta flyr för sina liv. Eller skickar iväg sina barn i osäkra båtar för att de hoppas att de ska överleva och kunna få ett bättre liv någon annanstans.

Varje generation vill att barnen ska få det lite bättre än vad vi själva haft det, även om vi haft det bra. Så har det alltid varit, generation efter generation och oavsett bakgrund.

Under andra världskriget skickades många finska krigsbarn till Sverige…varför? Jo, för att de finska föräldrarna ville att deras barn skulle överleva och få ett bra liv. De togs emot i Sverige, ibland bra och ibland mindre bra, och många av dem bor kvar och har tillfört Sverige mycket.

Vad är skillnaden idag? Att barnen som kommer som ”krigsbarn” (flyktingar) har en djupare hudfärg, mörkare hår och ögonfärg? Men fortfarande är det så att de föräldrar som valt att skicka i väg sina barn till ett främmande land långt borta har en önskan…Att deras barn ska överleva och få ett bra liv.

Det här är barn som upplevt saker ingen av oss vill uppleva. De har lämnat allt de känner till för att komma till ett nytt land de inte vet något om, de saknar sina nära och kära…

Föräldrarna som tagit beslutet lever med ovissheten, kom mitt/mina barn fram, har de det bra, kan de äta sig mätta, är de mobbade i skolan, får de något jobb, någon att leva med, barn…tankar som även vi infödda Sverigebor kan ha. Alltså ingen skillnad?

Jag förstår att föräldrar som lever i ständig skräck sänder iväg sina barn till ett annat land och förhoppningsvis bättre liv.

Jag är glad och tacksam för att jag bor i ett land utan krig, där det finns ett rättsväsen som fungerar, där jag har rätt att yttra mig och där jag inte måste ta ett sådant beslut.

Ibland glömmer vi vår historia fort, det är inte längesen de finska krigsbarnen kom till Sverige…nu är det  krigsbarn från andra länder som behöver vår hjälp. Barn som kommer växa upp och bidra till svensk välfärd precis som de finska barnen gjort.

Låt oss vara tacksamma att vi bor i ett land som har möjligheten att hjälpa andra människor.
Det kunde lika gärna varit Sverige som låg i krig och vi flytt till Syrien, Somalia, Iran och Irak…
Vi hade inte velat höra att landet är fullt…vi hade inte velat mötas av nedbrända boende, skällsord och så vidare. Det vill inte de som kommer till Sverige heller. De vill ha lugn och ro, få ett arbete, komma in i samhället, se sina barn växa upp, skaffa familj…

Så vad skiljer oss människor åt? Inte mycket, vi vill oftast samma sak. Leva ett gott liv där våra barn kan växa upp i trygghet-oavsett viker språk vi pratar, vilken hårfärg eller ögonfärg vi har.

Låt oss tillsammans se till att alla som bor i Sverige känner delaktighet och gemenskap!

________________________________________________

Layout 1

Ledighet medför mer tid för reflektion – i vilket fall om man vill.

Ibland händer det saker som gör att vi behöver stanna upp, fundera på vad vi vill och känna efter hur det känns i kropp och själ.

En av de starkaste upplevelserna som jag hade under 2015 var resan till Auschwitz och Birkenau. Det ”hoppar upp” känslor och funderingar därifrån när jag minst anar det. I bland blir det konstiga associationer men det ger mig också möjlighet att fundera på livet.

Medkänsla och empati kommer nog vara två av de viktigaste orden för mig under 2016 – oavsett om det är med den närmaste familjen, kommuninvånare eller folk som kommer till oss från olika delar i landet-världen.

Att försöka förstå hur andra människor känner eller upplever saker kan kanske göra att vi blir lite mer ödmjuka och förstående?

Photo 9 sep 2012 16-41______________________________________________

image

Vi har alla olika saker som är viktiga för oss, som man inte gärna vill rucka på. För mig är några av sakerna att svara på tilltal, att inte somna eller skiljas som ovänner. Att försöka se saker på ett positivt sätt även om det kan vara svårt ibland.

Livet kan förändras fort, vi vet inte från en dag till en annan vad som ska hända och det är tur. Tänk vad mycket tid och energi det skulle gå åt för att oroa sig.

Jag tycker det är roligt med ordspråk och en favorit är ”Carpe Diem – fånga dagen”.

Men dessa ord är viktigare ”Curam invicem – Ta vara på varandra”!!

______________________________________________

Är problemet löst med stängda gränser?

Mellan 1851 och 1910 emigrerade 1,1 miljoner svenskar, de flesta till USA. Vi flydde Sverige på grund av stor befolkningsökning samtidigt som det var missväxt och epidemier. Det var säkerligen inte lätt att komma till ett nytt land långt bort. Ett språk man inte förstod och regler som man inte kunde. Många valde att bosätta sig i och bygga upp små samhällen, så kallade ”svenskbyar”. Vi flydde svåra livsförhållande men inte krig, tortyr och förföljelse.

Idag är det många människor som just flyr krig, tortyr och förföljelse förutom fattigdom. Dessa människor har varit med om saker som vi aldrig vill vara med om!

Det var säkert inte lätt i USA att ta emot så många ”flyktingar” från Sverige under en relativt kort tid, men alla fick komma in i landet. De behövde inte smugglas in eller komma i små gummibåtar. Det fanns människor som dog när de åkte över till USA men det var oftast av ålder, sjukdom eller för dålig kost under den långa resan.

Många av de svenskar som flydde till USA har varit en del av att bygga upp det USA som finns idag. De har fått barn och barnbarn som är med och bidrar till tillväxt och utveckling.

De personer som kommer till Sverige idag kommer också vara med och bidra till vår tillväxt och utveckling. Vi måste bara våga se att alla människor har lika värde och att alla behövs!

Problemet som jag ser det är inte att det kommer människor till Sverige…Det är systemet som är problemet. Dessa människor vill jobba, starta eget, kunna skaffa sig ett boende och så vidare. Precis som vi vill om vi flyttar till ett annat land.

Problemet är att de inte får…Det är så mycket byråkrati som gör att dessa människor inte kommer in i samhället så fort som de borde och önskar. Det är ett problem!

Alla dessa som kommer till oss…de allra flesta kommer vara en tillgång för Sverige, precis som de allra flesta svenskar som flydde till USA har varit och är.

De människor som lyckas fly och som överlever alla strapatser på vägen kommer på något sätt komma in i landet om de har bestämt sig för det, tror jag. Ska vi låta dem komma in lagligt eller olagligt och farligt?

Vi behöver förändra systemet – inte stänga alla gränser och göra Sverige otillgängligt.

Fler EU-länder behöver ta ett större ansvar!

Centerpartiet presenterar ett antal tankar och förslag på hur man kan minska byråkratin…Men det finns mer att göra!

Låt oss värna om människor – inte om krånglig byråkrati!

_______________________________________________

Fina sedlar…

image

Jag tycker de nya sedlarna är jättefina. Kul att vi lyfter nya svenska personligheter. Men…för mig blir det tokigt. Vi pratar om det kontantlösa samhället samtidigt som vi lägger stora pengar på att ta fram nya sedlar…Borde finnas bättre saker att lägga pengar på. Men det kanske finns någon bra förklaring som jag inte förstått?

______________________________________________

Säg ALDRIG aldrig!

Jag brukar säga att ”Carpe Diem” är mitt ordspråk, men får nog ha två hädanefter. I dag blev jag intervjuad av Falköpings närradio. Det handlade om ”människan bakom politikern”. När jag berättade om mitt liv fick vi många härliga skratt när jag berättade vad jag aldrig skulle göra…..

– Jag skulle aldrig starta företag
– jag skulle aldrig dyka eftersom jag är rädd för att drunkna
– Jag skulle aldrig bli politiker, och OM jag skulle bli det skulle jag bilda ett eget parti….

Okej….Tur man kan ändra sig 🙂

Jag har varit företagare i 24 år och tycker om det, dyker sedan två år och älskar det. Jag har politiska uppdrag sedan nio år tillbaka och tycker det är otroligt intressant och roligt!

Så… Aldrig kanske fungerar som en ”lockelse” för mig istället?

Hur som helst, jag är glad för att jag vågat utmana mitt ”aldrig”. Det har gett mycket tillbaka.

___________________________________________________

Givande möten!

Nu har det gått några veckor efter Almedalen och de flesta intrycken är summerade.

Vi har några saker som är extra viktigt att vi jobbar med framöver. Våra barn behöver en stimulerande och lärande skola där lärarna får jobba med undervisning. Vi behöver möta företagens behov av rätt utbildad personal. Fler ungdomar måste få behörighet att komma in på gymnasiet. Det behövs fler arbeten att gå till. På så sätt kan vi minska arbetslösheten, utanförskap och barnfattigdom.

Jag valde att gå på en del seminarium som handlade om skolan för att det är en av de viktigaste frågorna för mig.
Det som pratades om på de flesta av seminarierna var att höjd lärarlön inte kommer lösa lärarbristen. Vi behöver låta lärarna göra det de är bäst på…Undervisa! Det behövs fler vuxna i skolan med fler professioner för att möta barnens olika behov. Läraryrkets status behöver lyftas. Vi behöver prata gott om skolan för att våra barn ska förstå varför det är viktigt att lära sig. Det är vårt gemensamma ansvar!

Det pratades mycket om ”tvålärarsystem” och det tror jag är bra för både elever och lärare. Det finns lite intressant läsning om tvålärarsystem från ett gymnasium. Den visar på positiv upplevelse från eleverna.

Det är några skolor i Falköpings kommun som redan idag jobbar med ”tvålärarstystem” och det är mycket positivt. Jag tror det är bra för våra elever om fler skolor jobbar så.

Jag tror på ett mer utökat samarbetet mellan yrkes- och studievägledare, näringsliv och arbetsförmedlingen. Det är viktigt att tidigt, kanske redan i klass 6-7 få reda på vilka yrken som har rekryteringsbehov och vad som krävs för att komma in på rätt utbildning. Det är inte lätt att i klass 8-9 få reda på att betygen inte räcker till!

Mångfald, förståelse och respekt för varandra är en annan del vi behöver jobba med. Men…Det är upp till varje människa att möta andra med förståelse och respekt.
För att känna tillhörighet är mötesplatser, kultur och fritidsliv viktigt och där kan vi som kommun vara med och stödja.
Jag är glad för att bo i en kommun som har ett rikt föreningsliv med drygt 400 föreningar. Vi har även ett rikt kulturutbud med musik, museum, konst, teater och åtta studieförbund.

Det finns mycket mer att reflektera över men det är några av de viktigaste delarna.
Vi har under dagarna på Gotland fått bekräftat att vi gör mycket bra i Falköping. Vi ska fortsätta att arbeta strategiskt för att fortsätta utveckla kommunen och möta de utmaningar som finns.

_______________________________________________________

Behåll psykiatrin i Falköping!

Jag har läst en del och lyssnat på många om fördelar och nackdelar när det gäller psykiatrins placering.

Det finns för- och nackdelar med både Falköping och Skövde. Jag tror fortfarande att Falköping är den bästa placeringen för patienterna. Både när det gäller närhet till vård och skön natur, personal och att sjukhuset är litet.

Den 26:e maj ska beslut tas, det betyder att det finna några dagar kvar att försöka påverka de som ska fatta beslutet.

Läs gärna Behåll psykiatrin i Falköping

_______________________________________________________

Går det att behålla arbetstillfällen i Falköpings kommun samtidigt som man säkerställer bra trygghet för patienterna? 

Igår var jag på möte med ordförande och tjänstemän från Skaraborgs sjukhus (SKAS) och ordförande för hälso, – sjukvårdsnämnden Östra (HSN). Vi diskuterade psykiatrivårdens framtid i Falköping.

Man pratar om patientsäkerhet och det är självklart att det är utgångspunkten i beslutet. Det går däremot att se på olika sätt när det gäller säkerhet.
För mig handlar patientsäkerhet om möjlighet till att få rätt vård, att det finns duktig personal, att man kan få vård när det behövs och så vidare.

När man har en psykisk ohälsa pratas det ofta om ”grön rehabilitering” och i Falköping är utemiljöerna underbara i närheten av sjukhuset. Det kan medföra en kortare vårdtid och flera andra positiva effekter. (Forskningsrapport Region Skåne)
Vi har kunnig personal med många års erfarenhet vilket är en trygghet för patienterna. Sjukhuset är inte så stort vilket också kan ge en trygghet. Kötider är oftast kortare.
Närheten mellan rättspsykiatrin och övrig psykiatrivård  är en styrka när det gäller personal.

Som centerpartist anser jag att det är viktigt att vi har bra vård i hela Skaraborg. Det medför att vi måste kunna rekrytera kompetent personal till alla sjukhus.
Min farhåga är att vi kommer få bekymmer om vi centraliserar vården till ett sjukhus. Det kan på sikt medföra att vi får lägga ner Falköpings sjukhus på grund av personalbrist.
Vi behöver samverka mellan kommunen och regionen när det gäller utveckling av vården, utbildning och rekrytering av personal.

Jag tror på ett sjukhus i Falköping och jag jobbar för det!
(Artikel i Falköpings Tidning 20150513)

sjukhus

______________________________________________________

Regn och rusk eller hjälp med vattning? 

Just nu sitter jag i köket och lyssnar på regnet…ganska trist. Men så blev jag påmind om att man kan välja hur man vill se saker. Mitt val blir..Vad bra att det regnar för då slipper vi vattna 🙂

Var på en föreläsning med David Lega där han berättade om sitt liv. Han talade varmt om sin tränare som trodde på honom och gav honom utmaningar som ”triggade” David att träna lite hårdare. Han kunde valt att tycka att tränaren ställde för höga krav men valde att se det som att tränaren trodde på honom. Det resulterade i att han bland annat satte två världsrekord i simning.

Han skickade med mig en tanke som jag vill dela här…

David, som är född med ett gravt handikapp, berättade om när någon håller upp dörren för honom. Han kan välja att bli förolämpad för att han inte är betrodd att klara av att öppna dörren. Eller så väljer han att bli glad för att någon är omtänksam och håller upp dörren för honom. Inte för att han har ett handikapp utan för att det är en vanlig medmänsklig handling.

Vi kan välja hur vi uppfattar vad andra gör för oss på ett positivt eller negativt sätt..eller om det är ruggigt väder eller om vi får lite hjälp på vägen.

Jag väljer det sista för blommorna behöver vatten

FullSizeRender

_______________________________________________________

Är härskartekniker ett hot mot demokratin?

Det finns olika härskartekniker som används, både i vardagen, arbetslivet och på möten. Att förminska en person är ett elakt sätt att avsluta ett samtal. Att inte ge information är ett sätt att utesluta någon. Detta är inte bra för demokratin och alla människors lika värde.

I och med mitt uppdrag har vi studerat härskartekniker litegrann för att medvetandegöra hur vi INTE ska bete oss mot varandra. Under kvällens möte blev jag ”utsatt” för härskarteknik och det var intressant att se hur hon medvetet gjorde detta. Efter mötet kunde man höra hur vederbörande berättade för sina partikollegor att det hon gjort var ett effektivt sätt att förminska någon.
Vill du läsa mer om härskartekniker och hur du kan hantera dem, klicka här.

Kan bara konstatera att jag ikväll blev än mer övertygad om att vi måste stå upp för demokratin på olika sätt.

Så låt oss möta varandra med respekt och att vi alla står upp för demokratin!

__________________________________________________________

Ska man alltid välja den lätta vägen?

För att undvika kritik – säg ingenting, gör ingenting, var ingenting. (Elbert Hubbard)

Det finns många som får kritik när de jobbar med utveckling. Men tänk hur det hade varit om ingen vågat testa att göra det första hjulet, den första väderkvarnen eller glödlampan.

En del är idésprutor och en del är genomförare och tillsammans kan vi göra mycket bara vi tar vara på varandras förmågor.

Så, våga prova nya saker, välj ibland den lite svårare vägen och gläds åt när det lyckas!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *