Stanna upp en stund?

Under senaste veckan har vi hört och läst om attacker på olika håll i världen. London, Syrien och Stockholm. I vissa delar av världen är det krig, förföljelse, tortyr och våld som dödar. Lika hemskt oavsett om det är attacker, krig eller gasbombningar och oavsett var det sker i världen. Vi pratar om människor som dör, som sörjer och familjer som splittras.

När det gäller attacken i Stockholm har jag följt nyheter, läst inlägg i sociala medier och funderat en del på vad jag hört och läst.

Polisen och andra insatsorganisationer har varit snabba med insatser och saklig information till allmänheten. Eloge till er alla!

Många människor har öppnat både sina hjärtan och sin hem för människor som befunnit sig i närheten av Åhlens. Folk har erbjudit skjuts, mat, sovplats och mycket annat. Man har stannat upp, pratat och gråtit med varandra. Helt enkelt varit medmänniska. Tänk om vi kunde göra så med de människor som flytt från krig och förföljelse. Att vara mer öppna och vänliga mot varandra oavsett bakgrund tror jag skulle vara bra för alla.

Samtidigt kan man läsa på sociala medier – “De ska minsann få” eller “nu ska alla ut” … Jag kan förstå ilskan, rädslan och frustrationen. Men att ge igen, att döma alla människor utefter vad en människa gjort…gör inte det oss till likasinnad med den eller de som genomfört attacken?

Läste ett klokt inlägg, bara för att Breivik sköt ihjäl och skadade oerhört många så ser vi inte alla norrmän som terrorister…

I en artikel i Aftonbladet kan vi läsa en artikel som handlar om att det dags att välja vem vi är som också är klok.

En av poliserna uppmanade oss i fredags att försöka leva som vi brukar, det är bästa sättet att bemöta terror av olika slag.

Statsministern uppmanar oss att inte tillåta oss misstro och hata varandra, att det är viktigt att vi fortsätter leva våra liv, att vi tillsammans ska bekämpa terror, rädsla och försvara demokratin.

Ja, jag är övertygad om att det är viktigt. Att vi inte blir rädda och misstänksamma mot varandra. Att vi trots allt försöker leva som vi brukar och att vi är mer omtänksamma mot varandra. Att vi försöker ta vara på livet och varandra.

 

Så stanna upp en stund, njut av våren, lyssna till fågelkvittret, krama om någon, ring det där samtalet som du dragit på, ge någon en komplimang…

och gå barfota i gräset!

Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *