Hakuna Matata

Lite större än vanliga kissekatters tassar

Under jul och nyår har familjen varit på resa till Tanzania och Zanzibar. En fantastisk resa med närhet till naturen och många intryck. Men jag är också tacksam för det vi har i Sverige samtidigt som jag inser än en gång att vi är ganska “bortskämda”.

Våra tält på första campen/lodgen

Resan började med en bilfärd från flygplatsen till vår första “camp/lodge”. En resa som skulle ta fem timmar men som tog sju timmar på grund av vägarnas framkomlighet. Det var gropar som var halvmetersdjupa och fyllda med lera eller vatten. Vid ett ställe hade sex lastbilar antingen kört i diket eller satt fast i leran och jag trodde inte vi skulle kunna ta oss förbi. Men en duktig chaufför och en bra bil fixar det mesta.

När vi hade 100 meter kvar till campen körde vi trots allt fast och jag kan förstå varför. Det var halvmetersdjupa “sjöar” av lervälling som fyllde framfartsvägen men återigen så lyckades vår chaufför Issa se till att vi kom loss. Tack för det!

På kvällen var vi ute på Rufijifloden och kollade in fåglar, krokodiler, ödlor och flodhästar. Helt fantastiskt att kunna titta och lyssna på noshörningarna som bara var 10-20 meter från oss.

Tidigt morgonen efter vaknade vi med ett ryck, jag trodde de rev tältet vi bodde i för vi vaknade av ett “brak” men det visade sig att det bara var aporna som tyckte vi sovit nog. Ny dag, nya möjligheter – dags för en heldag i Selous nationalpark.

Eftersom det regnat ovanligt mycket under senhösten i Tanzania var det väldigt grönt och fint men det gjorde också att det var svårt att se djuren. Det medförde att det blev lite som en “sport”, vem hittar djuren :-). De första djuren vi fick se var en Impala (en afrikansk antilop) och lite vårtsvin. Lite senare fick vi syn på tre elefanter men det var så mycket träd och buskar i vägen så vi bara såg ryggarna på dem. Men ändå, vi hade sett elefanter 🙂

Under dagarna i Selous lyckades vi se många fler elefanter, giraffer, Impala, chimpanser, vårtsvin, zebror, vildhundar som tydligen inte var så vanliga och lejon. Förutom de stora djuren såg vi färgglada fåglar, fina fjärilar och vacker natur.

Dag tre var resdag, vi skulle ta oss till nästa nationalpark, Mikumi. Resan var ungefär nio mil men tog nästan åtta timmar på grund av vägarna. Men det var en häftig resa! Det var smala vägar med gropar och ibland var delar av vägen försvunnen. Vi åkte genom byar och såg hur befolkningen bodde och jag får säga att trots fattigdom upplevde jag en stolthet och energi hos invånarna som gjorde mig glad. Det är obligatorisk skola från sju år vilket är bra och barnen såg ut att må gott.

När vi kom fram till parken möttes vi av en helt annat natur, här var det verkligen savann. Det gjorde att vi såg djuren mycket bättre och det var verkligen mängder av djur. Tänk er att ni ser 20-30 giraffer eller elefanter i klunga. Eller giraffer, zebror och antiloper tillsammans i grupp. Eller 100-200 bufflar som tittar på dig eller ett gäng bufflar som har grottat ner sig i gyttjepölen som vi kan se våra grisar göra. Det var otroligt mycket intryck under dagarna.

Första natten i Mikumiparken vaknade jag av ett dovt “morrande” och det visade sig på morgonen att det var lejonen som hade jagat i närheten under natten. Då kändes det verkligen nära och på riktigt.

Lite extra roligt var det att vi även såg schakaler och en pytonorm för de är tydligen lika ovanliga som vildhundarna.

En av mina topp fyra är faktiskt gamarna som vi såg när de satt och svalkade sig och tankarna gick faktiskt till gamarna i Djungelboken och scenen där de har tråkigt och ska hitta på något.

En annan sak som jag trodde hörde till filmens värld var uttrycket “Hakuna Matata”- inga problem men det visade sig att det verkligen är ord befolkningen använder sig av. Först trodde vi att de skojade men nästan alla vi mötte började med Habari som betyder hej och sen kom Hakuna Matata.

Sen sägs det att lejonen är djurens konung men det får jag nog säga att de i vissa lägen inte levde upp till rollen. Vi såg två som låg utmed vägen och de var mer “kattungar” än djurens konung där de låg och sov på rygg helt oberörda av att vi satt bara någon meter ifrån dem. Å andra sidan tyder det väl på att de inte kände sig hotade utan de vet att de är djurens konung.

Resan avslutades med några härliga dagar på Zanzibar som bjöd på sol, bad, snorkling och dykning. Tyvärr kunde jag inte dyka men det var härligt i vilket fall. Vattnet var dricksvattenklart, varmt och alldeles underbart att bada i när det inte var lågvatten. Utanför hotellet var det fina koraller, fina fiskar och sjöstjärnor så jag såg en hel del undervattensliv i vilket fall.

Men nu är jag hemma igen, fylld med massor av energi för ett nytt år!

God fortsättning till er alla!

Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *