I februari fick jag ett brev som började med ” We believe in you”, det var starten på den otroligt intressanta och lärorika ”resa” jag varit med om.
En utbildning som handlat om politiskt ledarskap och kampanjarbete, med fantastiskt duktiga föreläsare och mentorer.
Första gången vi träffades, 30 kvinnor från Europa, var en härlig upplevelse. Även om vi inte kände varandra kändes det som att ”komma hem” till vänner. Alla gav tips och råd, hejade fram varandra och gav inspiration och energi.
När vi träffades andra gången fanns mycket glädje och förväntan på att träffas igen men för mig, även känslan av att snart är det över…
Nu är det snart över och idag har vi haft sista utbildningsdagen. Det känns verkligen märkligt att vi åker hem imorgon och en del av dessa underbara människor kommer jag kanske aldrig träffa igen.
Men, innan dess var det ytterligare en lärorik dag där första passet handlade om public speaking. En av våra läxor var att göra ett tal på två minuter, helst på engelska. När vi kom till lektionen var det hårdträning på att skapa ett riktigt skarpt tal på både kortare tid och färre ord. Kan säga att det var en riktig utmaning när vi skulle välja 10 ord som var viktigast och när det minskade till tre ord blev det näst intill omöjligt. Nyttigt, det här kommer jag verkligen ta med mig.
Dagens andra pass var fundraising och hur svårt eller enkelt det kan vara och om vi uppnått våra mål. Mitt första svar blev, nej, jag har inte nått mitt mål. Men när jag tänkte efter hade jag nått delar av mitt mål. Jag vågade fråga om hjälp i valrörelsen (hälften vunnet) och jag fick positivt svar varje gång 🙂
Efter lunchen var det mentorstid eller egen tid för att förbereda oss för vårt examensarbete, ett tal som skulle innehålla allt vi lärt oss under utbildningen. Så nu har jag gjort mitt första tal på engelska. 🙂
Klockan 16.00 var det dags. Alla hade två minuter på sig och därefter fick vi vår bedömning. Kan förstå hur deltagarna i Idol känner sig då vi också hade en panel som bedömde vår insats.
I lottningen fick jag nummer 20 och det var var många bra talare innan…Väl förberedd gick jag fram till ”scenen”, andas och började mitt tal…efter första meningen försvann alla ord, fullständigt borta och nu gick det på högvarv i hela kroppen!
Min första tanke var att det här är inte sant, sen fick jag fokusera på att hitta orden igen. Även om första delen av talet inte blev riktigt så välstrukturerat som det var tänkt lyckades jag framföra mitt tal, budskapet kom fram och tiden var 2.01. Puh!
Det var en otroligt härlig känsla när det var klart fick allt unnade mig ett tefat efteråt.
Kvällen avslutades med god mat och ”examensparty” på amerikanskt sätt.
Tack till alla som varit med på utbildningen och tack Centerpartiet och Alde för att jag fick möjligheten. Helt oförglömligt!
