Nu får det vara nog!

För sex år sedan skrev min son sitt första brev till Trafikverket angående trafiksäkerhet utmed väg O2687, mellan Falköping-Varnhem.

Därefter har han eller min dotter skrivit varje år för det blir ingen ändring.

 Ser ni Mikaela? 

I år har det vuxit mer än någonsin tror jag och Mikaela, min dotter, ledsnade totalt efter att hon varit nära att krocka med ett rådjur som hoppade upp på vägen strax framför henne.

Återigen skrev hon till Trafikverket men vis av erfarenhet var hon väldigt skeptisk till Trafikverkets gensvar.

Därför utökade hon sändlistan till Trafikutskottet i Riksdagen och skickade även in sitt brev till Falköpings tidning.

Nu har det gått en vecka och från Trafikverket har det inte kommit något svar än. Anders Åkesson, Centerpartiet och ledamot i Trafikutskottet, är den ende som svarat.

Just i år är det lite speciellt eftersom man i dagsläget inte får slå några vägrenar men hade de gjort det för en månad sedan hade det inte varit några bekymmer och trafikanterna hade haft betydligt bättre sikt.


Ser ni de två cyklisterna? En av dem har reflexväst och ändå är det svårt att se från vägen där vi sitter i bilen. 

När gräs och blommor utmed vägen är upp till 1 1/2 meter högt är det oerhört svårt att se vad som gömmer sig i diket eller bakom nästa kurva.

Här kan ni läsa Mikaelas brev;

Hejsan!

Det här är inte första gången jag skriver detta mail för att påpeka klippning av vägrenar på väg “O 2687” mellan Falköping och Varnhem. 

Vägrenarna växte sig över metern redan i maj månad och har fortfarande inte klippts och vi går under nästa vecka in i Augusti månad. Det är fullt med vilda djur, cyklister, andra fordon och gående folk på den här vägen eftersom att det är ute på landsbygden. 

Det har skett många olyckor sedan Maj månad med kollision i samband med vilda djur på den här vägen eftersom att man inte har en chans att se dem förrän de är på vägen och kanske för sent att kunna stanna. Jag höll på att krocka med ett rådjur i veckan nu (v.29) när jag var på väg hem från jobbet strax innan 15:45, som tur var hade jag en meter mellan mig och rådjuret så jag hade lite marginal när det hoppade ut från diket, men jag hade inte en chans att se det innan det var PÅ vägen och det är inte okej!


Vi jobbar för nollvision i Sverige och på våra svenska vägar, vi måste klippa vägrenarna för att minimera sådana här risker och olyckor. Bönderna på väg “O 2867” har börjat tröttna på dåligt skötta vägar så de klipper själva och det är jätte skönt och lugnande att köra där de har klippt, men det är inte det hela vägen, vilket medför att man sitter med foten på bromsen och är på helspänn för rätt som det är står det något på vägen och har du otur krockar du och du har inte en chans till en förvarning för det är som att köra i en tunnel.

Om vi nu vill jobba för nollvision i Sverige måste NI gå in och agera och se till att hålla vägrenarna klippta, det är inte okej när blommor och gräs växer så högt att de nästan täcker för hastigheten på hastighetsskyltarna, eller när gräset växer så högt att du inte kan se varken vänster eller höger i en korsning, eller kunna se om du kommer att möta en bil eller ej. 

Någon dag kommer det vara ett barn som inte syns…

Jag önskar en återkoppling samt också att vägrenarna klipps så snart som möjligt.
2018/07/20

Mikaela Svensson

Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *