Karola

Summerar landsbygdsriksdagen…Det har varit givande och intensiva dagar. Många olika seminarium, samtal och möten mellan olika människor.

Under gårdagen var jag på ett seminarium som migrationsverket hade och jag blir bedrövad…det tar 12-14 månader innan de asylsökande får besked och dessförinnan får de egentligen inte göra någonting. Som tur är har det luckrats upp lite och jag vet att studieförbunden fått pengar för att kunna hålla språkcirklar.

Idag kartläggs utbildning och yrkeskunskap i samband med att migrationsverket utreder de som kommit till Sverige och det är ju bra….Det är många som är läkare, tandläkare, lärare med mera. Många av de som kommer är engelsktalande och det borde vi kunna ta vara på bättre.

Jag tänker att vi behöver förändra systemen så att även om de inte lärt sig svenska än så kan de vara med som praktikanter inom sina yrken tack vare att de kan engelska. Detta skulle göra att de både lär sig svenska och att de håller igång sina yrkeskunskaper. I området runt Västervik jobbar de på det sättet och det har visat sig att de har just många läkare med specialistkunskap. Bland annat en hjärnkirurg. Jag kan tänka mig att har man inte praktiserat sitt ”hantverk” under några år så har man tappat så mycket att det är svårt att ta igen. Slöseri med resurser som jag ser det.

Det finns en utbildning som heter Korta vägen som folkuniversitet håller och som vänder sig till utlandsfödda akademiker som har akademisk examen eller minst 3 års akademiska studier från hemlandet.

På eftermiddagen var jag med på ett seminarium som handlade om balans mellan stad och land och hur man kan skapa den. Några idéer som kom upp var att vi behöver respekt och förståelse för varandra och att vi behöver tydliggöra att vi inte tär på varandra utan att stad och land kompletterar varandra. Det är även viktigt att vi tänker glesbygd-landsbygd-tätort och stad på kommunal, regional och nationell nivå.

Ett annat sätt är att landsbygdssäkra besluten eller göra gemensamma projekt mellan stad och land. Men även att få alla att förstå att det är lika långt mellan stad och land och mellan land och stad. Det kan låta tokigt men jag möts ofta av att det är sååå långt att åka till ytterområdena för att göra något medan det ses som en självklarhet att alla som bor i ytterområdena ska åka till stan för att göra samma sak.

På morgonen idag var det trissdragning på scenen, spännande värre! Kvinnan som skrapade tyckte det var riktigt nervöst, både med mikrofonen och med skrapet:-).

Grattis till 100 000:-

Slutsummering av helgen….Roligt att träffa många, både gamla och nya vänner och jag har fått med mig mycket energi och många bra idéer.

Slutkommentaren på scenen…Fastlandet är en del av ön….med glimten i ögat från en stolt Gotlandsbo 🙂

Landsbygdsriksdagen inledes med 18 olika temaresor som vi kunde välja mellan. Livsmedelsförädling, turistnäring, produktiv skogsmark, fiskenäring, grön energi och kultur och natur som tillväxtmotor var några av de temaresor vi kunde välja mellan.

Mitt val blev ”Helt enkelt en grön resa med energi”. Första stoppet var på ”Grönt Centrum” som bildades för 1 1/2 år sedan. Här har man Naturbruksgymnasie, ekologisk mjölkproduktion, konferenser med mera. Till hösten hoppas de kunna starta en YH-utbildning i lammuppfödning/produktion. I ett av husen hittar vi ”Matverkstad” där ett gäng lokala livsmedelsproducenter hyrt in sig för att kunna förädla sina produkter. Till hösten anordnas SM i fårklippning… Ska nog inte anmäla mig dit trots mina nya kunskaper 😉

Nästa stopp blev hos Ola Wiman och ”Got Fire”.Företaget startade 1962 av Olas pappa som så drev en mekanisk verkstad men med stort intresse för värmesystem. 1991 tog Ola och hans bror över företaget och inriktningen på företaget blev reparationer, värmesystem och bioenergi. Sen har företaget utvecklats både inom produktutveckling och på nya marknader. Idag har företaget 20-25 återförsäljare och huvudmarknaden är Sverige, Finland, Norge och England. Sedan 2008 har de ett samarbete med Kroatien och 2013 kom de in på Canadas marknad.

På väg igen…Nu till ”Gangvide Farm”, ett lantbruk i förändring. De började med potatisproduktion och förpackning av dessa. När branschen ändrade sig sålde de av det mesta av maskinparken och började med typ allt annat man kan tänka sig. Idag driver de camping, fordonsutställningar, de föder upp kaniner för ”uthyrning” till turisterna där de får mata och gosa med härliga små djur. De jobbar med att bli självförsörjande på förnyelsebar energi och har stora ytor med solpaneler. Just nu bygger de ett byggnad med duschar och toaletter och där har de solpaneler som ska värma upp duschvattnet. Här fick vi även lunch och saffranspankaka till efterrätt. Ett stort tack till Kickan och Per för att ni delade med er av ert engagemang!

Nu närmar sig resan sin slutstation…En biogasanläggning som invigdes 2011. De tar emot både matavfall, slaktavfall, rotfrukter som blivit över och fastgödsel som de sen gör biogas och biogödsel av. Under ett dygn tar de emot ungefär 30 ton matavfall och slaktavfall plus lika mycket fast material. På Gotland har man lite olika insamlingssystem av sopor. Man kan välja att ha två tunnor, en för matavfall och en för brännbart, en gemensam tunna för alla sopor eller att lämna enbart brännbart och ha en egen kompost. Det är ungefär som hos oss men den stora skillnaden är att man väger soporna och sen betalar man utefter det. Kanske är ett bättre sätt att få ökad sopsortering?

På kvällen var det sen dags för invigningen av Landsbygdsriksdagen 2016. Vi är drygt 700 deltagare från 16 länder som är på plats i Almedalsparken för att vara med på invigningen. Landsbygdsministern Sven-Erik Bucht invigningstalade och under invigningen var det även prisutdelning till ”Sveriges grymmaste håla” som gick till Mellerud och Hela Sveriges stora Landspris som gick till Carina Blochmann som är en entusiastisk eldsjäl på Fårö.

Kvällen avslutades med lite mat och mingel och det var kul att återigen få träffa många av mina tidigare kollegor från min tid som verksamhetsledare i Hela Sverige ska leva, Skaraborg

Har fått nya ”myskompisar”…Har inte hört ordet ”kelfår” men får kanske införa det, kan ju inte kalla dem för ”kelgrisar” 😉

Lite trångt och varmt när alla vill kela samtidigt men vad gör väl det? Finns det hjärterum finns det…;-)

 Hon har blommor i sitt ”hår”…

För ett tag sedan blev jag tillfrågad att vara med i programmet ”Lite tankar från hängmattan” i Radio Falköping. En av mina bästa och sämsta sidor (finns alltid två sidor av myntet) är att jag tycker det är roligt att prova på…Alltså sa jag JA till att vara ”sommarpratare” i programmet.

Sen har jag funderat…..Vad ska jag prata om? Vilken musik ska vara med? Kommer jag få ihop tillräckligt mycket för att det ska räcka till 60 minuter….

Idag har programmet spelats in och jag är nöjd…programtiden var slut samtidigt som jag var klar 😉

Programmet handlar om ”vikten att få luft” och kommer sändas under sommaren 🙂

Idag var det dags att åka till Borlänge för att träffas inom ”fyrkommunsnätverket” i två dagar. Nätverket har funnits sedan fyra år tillbaka och är ett samarbete mellan Falköping, Lindesberg, Nässjö och Borlänge. Från början handlade samarbetet mycket om integration och inkludering.
Integration finns fortfarande med i vårt arbete men har utvecklats till att handla om social hållbarhet, bostäder, arbete och utbildning för alla som bor i våra kommuner.

Att skapa möjligheter till bra utbildning, det livslånga lärandet, att möta näringslivets behov av rätt utbildad personal, att få fler bostäder och fler i arbete jobbar vi redan idag med på olika sätt.
Tyvärr finns det vissa hinder på vägen och tillsammans med de andra tre kommunerna vill vi i Falköping jobba och lobba för att få bli pilotkommuner för att kunna prova nya vägar till framgång.

Idag har vi bland annat diskuterat att systemen som finns idag behöver bli mer flexibla för att möta olika människors behov och få fler människor att känna delaktighet i  samhället. Men även hur vi ska kunna få igång bostadsbyggandet.

I Falköping finns en ”kultur” att överklaga de byggplaner som läggs fram. Det medför att det tar lång tid innan byggnation kan påbörjas och bostadsbristen kvarstår. Det är en självklarhet att man ska kunna överklaga men hur många gånger ska man kunna överklaga och ska man kunna överklaga en fattad dom utan kostnad? Handläggningstiden för överklagan behöver kortas ned. Det är inte rimligt att det ska ta två år för en byggplan att vinna laga kraft och byggnation kan påbörjas!

Det tar tid att bygga nya bostäder och jag tror att vi behöver möta behovet på fler sätt än att ”bara” bygga nytt.
Runt om i Sverige finns det ett antal hus som människor av olika orsaker valt att flytta ifrån. På vissa håll har man inte kunnat sälja dem utan man står med kostnaderna för både ett ”gammalt” boende och ett nytt.
Om vi inventerar vilka lediga hus som finns runt om i Sverige så kan vi på så sätt minska bostadsbristen  och husägarna kan få en intäkt. Om fler flyttar till landsbygden eller våra samhällen som idag är på väg att bli avfolkningsorter motar vi urbaniseringen och ökar integrationen. Bor det fler människor i en bygd ger det bättre underlag till allmän service som bland annat skola, hemtjänst, livsmedelsbutik och kollektivtrafik.

Lärarbristen är ett faktum i Sverige, hur kan vi möta behovet av legitimerade lärare? Jag är övertygad om att vi måste våga prova nya sätt att undervisa för möta det kommande behovet av lärare men även för att kunna behålla landsbygdsskolorna. Distansundervisning och/eller digital undervisning kan vara en möjlig väg att gå i vissa ämnen. I Falköping har man bland annat jobbat med Teacher On demand för att både lärare, lärarstuderande och elever ska kunna bidra till att skapa en kunskapsbank inom olika ämnen. Fördelen med att jobba på det sättet är att man kan titta på ”lektionerna” många gånger om man inte förstår och på så sätt lära sig i sin egen takt.

Det här är lite av det som vi pratade om idag och imorgon fortsätter vi. 🙂

Dagen avslutades med att en kille från Somalia Bandy berättade om deras ”resa” från att aldrig stått på skridskor till att spela VM i bandy…i Ryssland…tre år i rad. 2017 kommer VM i bandy spelas i Trollhättan och det ser de fram emot.

Vi fick även höra hur Borlänge på olika sätt jobbar för att främja att fler människor blir delaktiga i samhället. ett av dem är sommarskola.
Sommarskolan (årskurs 4-9) pågår i sju veckor och under förmiddagen blandas matte-,engelska-, svenska och simlektioner. På eftermiddagen är det kultur och fritidsaktiviteter som gäller.
På tre år har antal elever som går sommarskola ökat från cirka 30 elever till drygt 650 barn och ungdomar och det är mycket! Syftet med sommarskolan är höjd kunskapsnivå för alla elever som önskar.

Under kvällen lyfts uttrycket Borlänge som Möjligheternas stad….och ja, jag tror att många väljer att bo länge i Borlänge. 🙂

Sedan tre år är jag dykare…Konstigt hur livet kan ändra sig…Min största rädsla är nog att drunkna, jag tycker det är otäckt att få vatten i näsan och jag är en riktigt frusen badkruka!

Nu har jag gjort över 100 dyk, jag har haft vatten i masken (och därmed vatten i näsan) och emellanåt har jag frusit riktigt mycket. Men jag tycker det är lika roligt varje gång det är dags för dyk. Respekten för vatten är fortfarande stor och det är nog sunt.

 På väg in i tryckkammaren. 

Igår var vi några från St Helena Sportdykarklubb som provade på att ”dyka på land”. I Uddevalla finns en tryckkammare som används i medicinskt syfte för det mesta, men även för oss dykare att få prova på hur man fungerar…eller inte fungerar när man är på 50 meters djup. Lärorikt och nyttigt!

Tryckkammaren i Uddevalla tar emot ungefär 1400 kunder/patienter per år. De flesta som behandlas har diabetes och det är glädjande nog ett fåtal dykare som kommer in efter ett dyktillbud. När man behandlas som diabetiker är man i tryckkammaren i 1 1/2 timma på ”14 meters djup”. Eller rättare sagt, trycket vid 14 meters djup. Kommer man in som skadad dykare behandlas man i 4 timmar på 18 meters djup.

När militären är på övning i tryckkammaren går de ner 19 meter/minut och det är fort! Vi gick ner 10 meter/minut och det räckte till för att vi skulle hinna tryckutjämna.

Väl nere på 50 meter (50 meters tryck) så blev vi rätt ”tramsiga och flamsiga.” Dels för att vi alla lät som ”Kalle Anka” och dels för att vi ”drabbades” av en viss djupberusning. Luften var så tjock att det kändes som att vi kunde ”kasta” den till varandra.
Vi fick lite räkneproblem som vi skulle lösa men vi var inte särskilt bra på problemlösning kan jag väl säga. Vi var långsamma i våra rörelser och i vårt tänkande.

Efter tio minuter var det dags att ”gå upp” till ytan igen och dyklopporna infann sig. Det är en lindrig form av tryckfallssjuka som ger klåda.

Efteråt pratade vi igenom vad vi varit med om och vi var alla överens om att det var nyttigt att se hur vi reagerade på 50 meters djup. Det handlar om allas vår säkerhet! Ingen av oss vill komma till tryckkammaren för att vi varit med om tryckfallssjuka eller ett dykolyckstillbud.

Idag har det varit mycket möten…sex stycken förutom lite partiarbete i ottan…Intensivt kan man säga.

Några guldkorn som jag tar med mig från dagen är personal som gör det där lilla extra för våra barn och för sina kolleger. Daniella Gustafsson, kock på Vartofta förskola, tycker jag har en härlig inställning. Att hitta ”prickarna över i” för vad skulle ett i vara utan prick…:-)
Att fånga barnens uppmärksamhet och ”toppa maten” för att få barnen att prata och äta mat. Kokta ägg med budskapen Kram, små hjärtan, du är fin…

Ofta får man höra att ”det finns inga pengar” till att göra det lilla extra, men ibland räcker det med vilja och kreativitet! Så lite extra arbete ger så mycket extra glädje till alla! Tack för din kreativitet!

Ätrans Vattenråd´s årsmöte roterar mellan de sju medlemskommunerna och idag var det Falköpings kommun som var värdkommun. Mötet var på Ekehagens forntidsby som är helt underbar plats att vara på så här dags. Nu är det högsäsong med skolklasser och när jag kom dit var det fyra stora bussar och två små som var där. Hela Ekehagen ”myllrade” av barn på ”upptäcktsresa” genom historien.

I samband med Ätrans Vattenråds årsmöte utsågs årets ”Miljöpristagare 2016”. Årets pristagare är Sven-Erik och Berit Möller, Nydala kvarn, för sitt långsiktiga och värdefulla arbete för Ätranlaxen.

Arbetet med att räkna lax började redan 1954 av Sven-Eriks pappa. 1969 tog Sven-Erik och Berit över arbetet. Säsongen är mellan mars och oktober där de flyttar, märker och räknar laxarna. Är det riktigt mycket lax kan det vara upp emot 200 laxar per dag som ska räknas och flyttas.

Kravet för att en lax ska kunna märkas är att den är minst 12 centimeter och de märker ungefär 500 laxar på ett år. Det är ett gediget arbete som görs och Ätran ska bli en indexälv för Atlantlax i Västsverige.

Stort grattis till Miljöpriset och tack för ert arbete och ert engagemang!

Ikväll har jag varit på Up With People´s show…Vilken show! Fart och fläkt i två timmar med musik och dans från hela världen….

…och budskapet var tydligt…Låt oss skapa fred, låt oss lita på varandra och vara rädda om varandra. Låt inte rädslan för det okända ta över vår medkänsla för andra människor.

Peace Love and Understanding!!

Thank´s to all of you who travel with Up With People for a wonderful show! Lite extra roligt att Amina från Falköping var med i showen 🙂

Nu har den svenska dyksäsongen för mig inletts på riktigt…. Den årliga resan till Ramsvik med St:Helena sportdykarklubb har blivit tradition och även i år är vädrets makter med oss.
Lite kallt i vattnet tycker jag ändå att det är…8 grader blir kallt efter ett tag…Brrr!

Men härligt är det!