Skytteren, ett av de mest miljöfarliga vraken i svenska vatten

Vi pratar mycket om miljö och vikten av att minska utsläpp och göra kloka, hållbara val och det är bra. Nu börjar man även prata om vad vi har i våra sjöar och hav och det är verkligen på tiden för ibland är känslan att synd det inte så finns det inte.

Det finns cirka 17 000 vrak längs Sveriges kuster. Av dem har Sjöfartsverket klassat 3 000 som möjligt miljöfarliga, 300 som miljöfarliga och ett 30-tal av dem bedöms utgöra en akut miljöfara. De flesta av vraken som klassas som miljöfarliga har olja kvar på båten men det kan även vara fotogen, saltsyra, ammoniak och kemiska stridsmedel.

Ett av de mest akuta vraken är Skytteren som sjönk 1942 vid Måseskär i höjd med Lysekil, ungefär 10 kilometer från kusten. Vraket anses vara det mest miljöfarliga i svenska vatten. Uppskattningsvis kan det finnas 400-500 kubikmeter olja kvar på vraket.

Skytteren byggdes 1899-1900 av rederiet White Star Line i Belfast och fick namnet Suevic. Det är samma rederi som byggde Titanic och Britannic. Skytteren gick som oceanångare och kylfartyg i fart med emigranter och förnödenheter mellan Europa, Sydafrika och Australien. Efter ett haveri 1907 reparerades hon i Southhampton innan hon återgick i trafik. 1928 såldes hon till ett norskt rederi och byggdes om till valkokare med namnet Skytteren. Under andra världskriget hamnade hon i Göteborg och togs över av rederiet Nortraship.

Den 1 april 1942 förväntades dimma och Skytteren och ett 10-tal andra fartyg från Nortraship gjorde ett försök att bryta sig ut och nå de allierade med svenskt stål och kullager. Fartyget besköts av tyskarna och blev skadat. För att undvika att den värdefulla lasten beslagtogs av tyskarna valde kaptenen att sänka henne. En besättningsman omkom och 110 personer togs till fånga och sattes i tyska fångläger. Skytteren gick omedelbart till botten.

Skytteren ligger i anslutning till känslig skärgård när det gäller den marina miljön men även strandområden. Längre ut till havs finns det skyddade området Bratten med ett stort antal rödlistade arter. Går det hål på skrovet kan det få katastrofala följder.

2005 gjordes en inspektion av vraket med en undervattenskamera. Den visade bland annat att skarvarna i skrovet hade rostat och att det läckte olja från en plats på vraket.

Hösten 2018 utförde HaV (Havs och Vattenmyndigheten) och försvarsmakten en gemensam undersökning av Skytteren under åtta dygn, 2020 gjordes ytterligare undersökningar och arbete på vraket. Nästan 27 000 bilder togs som sen satts ihop för att få detaljbilder över vissa områden men även en överblick över det 172 meter långa vraket. På det sättet har de kunnat se omfattningen av nedbrytningen av vraket och få mer kunskap om och vart det kan finnas olja.

Mätningar på skrovplåtarna visar att de är hårt angripna av rost och på sina håll bara 5 – 6 millimeter tjocka, vilket är mindre än en tredjedel av den ursprungliga tjockleken. På havsytan noterades också ett litet men kontinuerligt oljeutsläpp under undersökningarna. Det gick inte att spåra varifrån på vraket oljan läckte eller dra några slutsatser om hur mycket olja som finns kvar i Skytteren.

Skytteren ligger cirka 74 meter djupt och med en stark bottenström vilket försvårar arbetet, både undersökningar och framtida bärgning av olja. Ett sådant arbete sägs kunna genomföras när man fått tillräckligt med informationsunderlag och när det finns finansiell förutsättningar. Undersökningarna som gjordes 2018 och 2020 kostade drygt 3,3 miljoner.

Senaste informationen jag fått är att arbetet påbörjats och att förhoppningen är att man ska kunna tömma Skytteren på olja under 2021. Nu håller vi tummar och tår för att det går bra och att det kan genomföras i år!

Som dykare kan jag säga att det finns även om det inte syns på ytan.

Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.