Haenyeo – Havets kvinnor

På än Jeju utanför republiken Korea, Sydkorea, lever haenyeo – dykarkvinnor och djuphavsfiskare. De lever i symbios med havet, vågorna och stormarna. De är fridykare och dyktuber eller harpuner är inte tillåtna när de dyker efter havets djur och växter. Moderna hjälpmedel skulle innebära snabb utfiskning och havsprodukterna måste finnas kvar till framtida generationer. De har istället utvecklat en speciell andningsteknik som gör att de kan vara under ytan en längre period.

Traditionen är över 1000 år gammal och har sitt ursprung i att det var svårt att livnära sig på den fattiga vulkanön. Det är kvinnorna som är familjens försörjare medan männen är hemma och tar hand om barn och hushåll. Arbetet går traditionellt i arv och flickor lär sig tidigt av sin mamma eller någon annan släkting.

Kulturen har utvecklat en stark gemenskap och ett hållbart fiske i och med att de fiskar utan nät och harpuner. De har även en stor yrkeskunskap och yrkesstolthet.

Idag finns ungefär 4500 aktiva dykare, de flesta är över 60 år och kvinnorna jobbar oftast upp i 80-årsåldern. De skördar bland annat alger, fisk, bläckfisk, havssniglar och sjöborrar men de små växterna och djuren plockas inte för att garantera havets tillväxt. De mest exklusiva havsprodukterna är havsöron och rödalg.

De yngsta, C-laget, dyker ner till tre meter där de skördar tång, sjögräs och ostron. B-laget dyker ner till nio meter och här kan de skörda alger, snäckor och tioarmade bläckfiskar. De mest erfarna, A-laget, dyker ner till 20 meters djup och här finns de mest exklusiva fångsterna, havsöron och sjögurkor.

En haenyeo vet att havet kan bli hennes grav och varje år dör 4-5 kvinnor. Det medför att de är noggranna inför dagens arbete. Dagen börjar med att kvinnorna undersöker havs- och väderförhållandena. De analyserar vindar, vågor och strömmar innan de gemensamt tar beslut om de ska dyka eller inte.

Därefter förbereder de sin utrustning, nät, cyklop, tyngder och flöten för att allt ska vara okej inför dagens arbete. Haenyeo undviker att äta och dricka under sina långa arbetsdagar. Dels för att det är svårt att äta till havs, dels vill de inte avbryta arbetet för att gå på toaletten.

Sedan 2016 är Haenyeo-traditionen med på Unesco´s representativa lista över mänsklighetens immateriella kulturarv.

Jag skulle gärna lära mig hur de andas och kan fridyka som de gör men jag avundas dem inte arbetet för övrigt. Hela året runt, vinter och sommar, varmt eller kallt dyker de. Men å andra sidan måste jag säga att de verkar hålla sig pigga och vitala om de klarar av att fridyka på det sättet när de är 80 år och uppåt.

Måste erkänna att jag är imponerad!

Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *