…och fortfarande aktuellt. Idag är det 75 år sedan som fångarna i koncentrationslägret Auschwitz befriades och omvärlden fick se vad 12 år av nazistiskt styre hade skapat. Det var, och är, fruktansvärda bilder som visades och som vi förfasade oss över men vi kan ändå inte till fullo förstå vad de hade fått vara med om.
Auschwitz-Birkenau var ett kombinerat koncentrations- och förintelseläger som bestod av tre stora lägerkomplex och var det största och mest brutala nazityska lägret
Förintelsens minnesdag är en internationell minnesdag för Förintelsens offer och är till för alla som kämpar mot intolerans, främlingsfientlighet, rasism och antisemitism.
Jag och min dotter var i Auschwitz-Birkenau för fem år sedan och det var en otroligt obehaglig känsla redan när vi stod i kö för att komma in i lägret. En av känslorna som infann sig var att för 70 år sedan stod många människor som vi, väntande…skillnaden var att många av de människor som då väntade inte skulle komma levande därifrån. Och de som lyckades överleva skulle ha upplevt fruktansvärda saker som aldrig kan glömmas.
När vi gick genom lägret och såg alla dessa hus där människor levt, blivit torterade och dödade fylldes jag av både sorgsenhet och ilska. Så mycket ondska som människor blivit utsatta för.
I ett av husen kunde vi se en ”monter” som löpte utmed en hel vägg och som var fylld med hår. På andra sidan en lika lång ”monter” med skor från människor som funnits i lägret.
Ett av de andra husen hade rader av fotografier på väggarna. Det var foton som visade vem det var, när de kom till lägret och när de hade dött. Många av dem levde enbart i några få månader, vissa bara några veckor. Om jag förstått rätt togs det inte några foton i slutet för man hade fullt upp med att döda människorna som fanns där.
Mellan två av husen hade man ställt upp en ”extravägg” där man kunde rada upp människor som skulle skjutas. Kulor fastnade i extraväggen och på det sättet lämnades inga bevis i stenväggen som fanns bakom. Så kallt och uträknande!
Till sist kom vi till gaskamrarna i Auschwitz…Alla rivmärken som fanns i väggarna och i taken visar på vilken panik och ångest det måste varit för alla människor som hamnade här. Och vägg i vägg låg sedan ugnarna för att det skulle vara snabbt och smidigt att bli av med liken. Det var sån fruktansvärd upplevelse trots att jag visste att vi kunde gå därifrån.
En liten bit bort låg Birkenau som tåget gick till och som vi också sett bilder från. Jag hade inte förstått hur stort område Auschwitz var innan jag såg det men Birkenau var ännu större, det var enormt stort.
Här kunde vi gå in i ett av husen där människorna bodde. Det var kallt, dragit och såg ut som ”lagerhyllor” kan se ut i dag. Och tyvärr var det kanske så nazisterna såg på alla dessa människor som de torterade, dödade och gasade ihjäl.
Här fanns de stora brännugnarna för de behövde mer kapacitet för det var så många människor som gasades.
Vår guide berättade att de människor som jobbade vid gaskamrarna och ugnarna inte fick komma in i lägret igen för då kunde de berätta vad som hände utanför boendeområdet.
Och tänk dig känslan när någon du älskar kommer för att ”duscha” och du vet vad som ska hända, att du om en stund ska bära ut någon du älskar för att kasta hen i ugnen…Det är inget någon av av oss vill vara med om tänker jag.
Det var många tårar som föll under det här besöket och jag kommer alltid minnas det vi fick se och höra om.
Ungefär 1,3 miljoner människor deporterades till Auschwitz-Birkenau, varav 1,1 miljoner räknades som judar av nazisterna. Omkring en miljon av dessa mördades i lägret, de flesta av dem gasades ihjäl. Dessutom mördades många andra i lägret, polacker, romer, sovjetiska krigsfångar och andra nationaliteter.
Allt började på tidigt 30-tal med ett parti som till en början stack ut för mycket och sågs som ”icke rumsrena”. Senare tog de på sig ”kostymen och kammade till sig” och blev demokratiskt valda och etablerade partier började säga att man behövde ju trots allt prata med dem, de var ju demokratiskt valda.
Man började särskilja människor, det blev vi och dem. Känns detta igen?
Det är många som sagt att vi ska lära oss av historien, att det aldrig ska upprepas. Låt oss hjälpas åt med detta, tänk klokt.
Och låt oss hedra alla som dog i förintelsen men även de som överlevde. Stort tack till Hedí Fried och alla andra som orkar berätta och kämpa för att historien inte ska upprepas.