Sedan 2001 har Föreintelsens minnesdag varit en nationell minnesdag. År 2005 deklarerade FN denna dag som internationell minnesdag. Det är en dag då vi hedrar minnet av alla som mördades under Förintelsen och de som stod emot. En dag för alla som vill uttrycka sitt stöd för alla människors lika värde.
2015 var jag och min dotter i Auschwitz-Birkenau, 70 år efter att lägren befriades. Det var oerhört starka känslor när vi gick i ”fotspåren” av så många människors liv och steg mot döden för många.
Det är en dag för att hedra och minnas alla som dog under dessa år och vi får aldrig glömma men lika viktigt är det att se till att det aldrig händer igen. När jag säger så får jag ofta höra att det är klart att det aldrig kommer ske och det är kanske sant, det kommer i vilket fall inte ske på samma sätt. Faktum kvarstår, förintelsen är ett skrämmande exempel på vad som kan hända om vi inte håller debatten om demokrati och människors lika värde vid liv.
Men allt började inte med koncentrationsläger, det började mycket tidigare än så. Det började på 1930-talet med att man gjorde skillnad på människor, man var inte lika mycket värda.
1933 kom Hitler till makten och med nazisternas makttillträde började judar, romer, homosexuella och funktionsnedsatta i Tyskland att diskrimineras och utsättas för brutala förföljelser av regimen. Det tyska folket överöstes av propaganda och judarna utmålades som den största fienden. Press, radio, litteratur, film och teater censurerades.
Idag är det inte judarna som utmålas som största fienden men historien har börjat upprepa sig. Människor är inte lika mycket värda, folk med annan härkomst blir syndabockar, politiker som vill styra litteratur och teater, visitationszoner och angiveri-lagar. Ett samhälle med vi och dem och där vi tenderar att bli mindre öppna.
Så lika mycket som vi idag hedrar och minns alla miljontals människor som dog, låt oss också prata demokrati och stå upp för alla människors lika värde!