I bland hoppar barndomsminnen på en så där plötsligt. Var ute och åkte lite idag och var bara tvungen att stanna för att ta ett foto på ett underbart vackert rapsfält.
På väg tillbaka till bilen tittar jag ner i vägkanten och där är det fullt med överblommade maskrosor.
Jag funderar på om jag ska ta ett foto även på dessa för jag tycker de är lite fina men tänker att det är bra fjantigt att ta kort på överblommade maskrosor som räknas som ogräs redan när de blommar.
Men så kom jag ihåg när jag var liten. Jag och min extra farmor var ute och plockade blommor, en sån där härlig sommarbukett. När vi var på väg hem växte det massa maskrosor som blommat över och jag frågade Lissie om vi inte kunde plocka lite av de fina blommorna också. 🙂
Lissie tittade lite på buketten vi plockat och på maskrosorna och det syntes att hon inte tyckte som jag men självklart fick jag plocka några.
Har ni plockat maskrosor som är överblommade? Det är ganska svårt kan jag meddela för de små vita ”dunen” är lite flyktiga… 🙂 Så innan jag kom hem så fanns inga dun kvar och då är de inte så fina längre.
Men en annan tanke slår mig när jag ser maskrosorna. Även om det räknas som ogräs är det en vacker blomma med sin klara gula färg och när den är överblommad är den vacker på ett annat sätt.
Idag finns det ett antal människor som gör skillnad på människor och skapar ett vi och dem-samhälle och det skrämmer mig mycket.
Tänk om vi kunde se det vackra i alla människor istället och se våra olikheter som möjligheter istället. Vad bra det skulle vara!
Njut nu av alla härliga blommor och var rädda om varandra.