Karola

På än Jeju utanför republiken Korea, Sydkorea, lever haenyeo – dykarkvinnor och djuphavsfiskare. De lever i symbios med havet, vågorna och stormarna. De är fridykare och dyktuber eller harpuner är inte tillåtna när de dyker efter havets djur och växter. Moderna hjälpmedel skulle innebära snabb utfiskning och havsprodukterna måste finnas kvar till framtida generationer. De har istället utvecklat en speciell andningsteknik som gör att de kan vara under ytan en längre period.

Traditionen är över 1000 år gammal och har sitt ursprung i att det var svårt att livnära sig på den fattiga vulkanön. Det är kvinnorna som är familjens försörjare medan männen är hemma och tar hand om barn och hushåll. Arbetet går traditionellt i arv och flickor lär sig tidigt av sin mamma eller någon annan släkting.

Kulturen har utvecklat en stark gemenskap och ett hållbart fiske i och med att de fiskar utan nät och harpuner. De har även en stor yrkeskunskap och yrkesstolthet.

Idag finns ungefär 4500 aktiva dykare, de flesta är över 60 år och kvinnorna jobbar oftast upp i 80-årsåldern. De skördar bland annat alger, fisk, bläckfisk, havssniglar och sjöborrar men de små växterna och djuren plockas inte för att garantera havets tillväxt. De mest exklusiva havsprodukterna är havsöron och rödalg.

De yngsta, C-laget, dyker ner till tre meter där de skördar tång, sjögräs och ostron. B-laget dyker ner till nio meter och här kan de skörda alger, snäckor och tioarmade bläckfiskar. De mest erfarna, A-laget, dyker ner till 20 meters djup och här finns de mest exklusiva fångsterna, havsöron och sjögurkor.

En haenyeo vet att havet kan bli hennes grav och varje år dör 4-5 kvinnor. Det medför att de är noggranna inför dagens arbete. Dagen börjar med att kvinnorna undersöker havs- och väderförhållandena. De analyserar vindar, vågor och strömmar innan de gemensamt tar beslut om de ska dyka eller inte.

Därefter förbereder de sin utrustning, nät, cyklop, tyngder och flöten för att allt ska vara okej inför dagens arbete. Haenyeo undviker att äta och dricka under sina långa arbetsdagar. Dels för att det är svårt att äta till havs, dels vill de inte avbryta arbetet för att gå på toaletten.

Sedan 2016 är Haenyeo-traditionen med på Unesco´s representativa lista över mänsklighetens immateriella kulturarv.

Jag skulle gärna lära mig hur de andas och kan fridyka som de gör men jag avundas dem inte arbetet för övrigt. Hela året runt, vinter och sommar, varmt eller kallt dyker de. Men å andra sidan måste jag säga att de verkar hålla sig pigga och vitala om de klarar av att fridyka på det sättet när de är 80 år och uppåt.

Måste erkänna att jag är imponerad!

Ikväll var det dags för förinvigning av Biltema. Imorgon klockan 9.00 är det den officiella invigningen och bandet klipps.

Man skulle kunna säga ÄNTLIGEN! för vi har jobbat många år med att få till etableringen och det är så det oftast ser ut. Det ska finnas mark som ligger i rätt läge, man kan behöva göra en planförändring eller ta fram en detaljplan. Företaget som ska etablera sig ska få igenom allt inom sin koncern och byggnaden ska byggas. Allt tar tid och för mig som inte har en ängels tålamod kan det vara lite frustrerande ibland.

Men som sagt, ikväll öppnades dörrarna för första gången. Det var ljusa, luftiga lokaler där de valt att inte bygga på höjden så mycket. Till och med jag som inte är så lång kunde se över hyllorna. 🙂

När man sitter och fikar har man härligt ljusinsläpp och utsikt över Mösseberg.

40 nya arbetstillfällen har det blivit och det känns oerhört bra!

För er som inte var där ikväll, passa på imorgon. Från klockan 9.00 är det öppet.

Varmt välkomna till Falköping säger jag till Biltema!

En intensiv och intressant vecka med många möten, företagsbesök, budgetsamtal, föreläsningar och firande. Dessutom inläsning av 70-tal motionen till Centerstämman som är i slutet av september.

I början av veckan var Janne Andersson, förbundskapten för herrlandslaget i fotboll, i Falköping och föreläste på en näringslivslunch. En del av sakerna han sa kan man tycka är en självklarhet men tyvärr inte verkar vara det. Som att ta i hand och gratta motståndarlaget om man förlorar. Det gjorde mitt lag när jag spelade fotboll men jag vet att redan då var det vissa lag som hade svårt för att ta en förlust och dessutom gratta motståndarlaget.

En annan sak han sa var att man ska vara glad över att man gjort något bra, inte för att någon annan gjort något dåligt eller förlorat. Klokt!

I hans arbete jobbar han med att ha fokus på vad de kan vara bäst på. Det är inte alltid man kan matcha de bästa och rikaste klubbarna men vi kan se till att vi blir bäst på det vi kan göra, sa Janne.

Det finns de som säger att en spelare som sparkar iväg en papperskorg när de förlorat har en riktig vinnarskalle. För mig är det inte en vinnarskalle utan en dålig förlorare, säger Janne. Den riktiga vinnarskallen är den som väljer att förbereda sig så bra som möjligt innan match.

Runt landslaget är det fyra personer som jobbar heltid året runt men när det är match är det ett gäng på 10-15 personer som jobbar. När jag sätter ihop teamet kollar jag på fyra saker, säger han. Det är kompetens, energi, integritet och prestigelöshet. I en organisation där det finns prestige når man aldrig full kapacitet. Klok tanke och väl värd att fundera vidare på.

I går var vi kommunledningen på företagsbesök på Medins ventilation. Ett företag som har sina anor från slutet av 1800-talet. I början var det mest plåtslageri men i slutet av 60-talet blev det mer ventilation och när Staffan och Pelle tog över företaget 1980 blev det enbart ventilationsarbete.

Idag har företaget 16 anställda och det är en bra åldersspridning på de som jobbar på företaget, från 25 år upp till 62 år. Personalen är med i hela projekten, från ritning till färdigbesiktning och det är bra, säger Fredrik som nu äger företaget. De är även med och diskuterar utvecklingsmöjligheter och förbättringar inom företaget.

Vi jobbar mest i Falköping och Tidaholm men har en ”arbetsradie” på 5 mil ungefär och de flesta jobben är inom det offentliga eller industrin, säger Fredrik.

Idag har jag varit på föreläsning om social hållbarhet på förmiddagen och det var också intressant men en del ”tankevurpor” som behöver göras. Samtidigt gör vi många bra saker redan nu i kommunen som på sikt kommer ge resultat.

Under eftermiddagen firade vi att Skaraborgsvatten fyller 60 år. En eftermiddag med föreläsningar om hur vårt dricksvatten mår och en rundvandring i anläggningen som levererar vatten till 100 000 personer.

1952 fick de tillstånd att ta ut 13,5 miljoner liter vatten från Vättern men dit har de aldrig kommit. Idag tar man cirka 9 miljoner liter vatten så det är en bit kvar innan de når taket på tillståndet.

Sedan 2009 har de börjat med dubblering av ledningarna för att få ett redundant system för att minska sårbarheten. Hela anläggningen har dessutom ett reservelverk som klarar av att leverera vatten även om det skulle hända något.

Den senaste investeringen de gjort är en ny pumpstation som ligger på 25 meters djup. Ledningen är knappt två kilometer och det tog ett dygn att sänka ner den till 25 meter. Det är den största investeringen som Skaraborgsvatten gjort genom alla år.

Två representanter från Vattenvårdsförbundet föreläste om Vätterns kvalité. Extra intressant tycker jag som dyker och ser hur vattnet och djurlivet ser ut.

Vattnet har blivit bättre sedan 80-talet och det är ju bra. Sen undrar jag om vi klarar av att mäta allt eller om det finns ämnen som är svåra att mäta.

Firandet avslutades med en rundvandring och det är häftig anläggning. Det är bra tryck i vattenrören kan jag säga.

Men nu får det bli läsning av motioner inför Centerstämman!

Innan sommaren hoppades vi i den nya majoriteten i Falköping att vi skulle kunna välja nya nämndsordförande. Tyvärr valde fullmäktiges ordförande att inte ta upp ärendet och det har medfört att ett antal nämnder har haft ordförande som inte tillhör majoriteten.

Igår hade vi höstens första fullmäktigemöte och de flesta valärenden kunde äntligen genomföras. Tyvärr kunde vi inte välja ny ordförande i tekniska nämnden och det krånglar till. Vem ska tjänstepersonerna vända sig till, nuvarande ordförande som sitter i opposition eller kommande ordförande som sitter i majoritet och som är med och styr kommunen?

Vi har mycket på gång i kommunen och vi behöver få arbetsro, både i våra verksamheter och inom politiken och jag ser fram emot nästa fullmäktige då vi ska göra sista ordförandevalet.

Men även om inte alla ordförande är valda fortsätter det politiska arbetet och idag har vi startat upp budgetarbetet på allvar.

Det händer mycket positivt i kommunen, människor som flyttar till kommunen, företag som expanderar eller etablerar sig i kommunen. Vi bygger mycket, demensboende, skolor och förskolor och nya bostadsområden planeras.

Men vi har, precis som övriga kommuner i Sverige, utmaningar. Bland annat när det gäller ekonomi, arbetslöshet och utanförskap och här kommer vi behöva jobba än mer för att möta dessa utmaningar.

Det känns bra att den nya majoriteten kan börja jobba på riktigt och det märks att alla är redo att ta ansvar för att kommunens fortsatta utveckling.

Nu är höstens arbete i gång igen och första företagsbesöket med kommunledningen har varit.

Den här gången var besöket på Åkerholmens lantbruk utanför Vartofta. Camilla och Morgan Dahlgren tog emot oss och det var med stor inlevelse och engagemang de berättade om sin gård.

För några år sedan bestämde de sig för att de ville bygga ut och bygga om och den 15:e april 2018 sattes spaden i backen. Den 18:e december flyttade djuren in i de nya djurhallarna.

De har byggt två ligghallar som är 160 meter långa och 32 meter breda och i varje hall får 400 kor plats. de har byggt två liggrader och alla djur har en egen liggplats och en egen matplats. Varje ko har ca 15 m2 vilket är ovanligt mycket.

Ligghallarna har sand som underlag istället för halm eller spån, det är inte så vanligt i Sverige säger Morgan och Camilla. Men sand är bakteriefritt, flugor och bakterier växer inte i sand. Det gör att det är få flugor i hallarna och korna får inte liggsår om de ligger mycket i och med att inga bakterier växer i underlaget.

Sanden kommer från en närliggande gård och det går åt mellan 10-13 kilo sand per dag och ko. När djuren rör sig drar de ut lite sand i gången och det gör att det inte blir så halt för djuren.

Gården har ca 1500 djur totalt och idag är de självförsörjande på djur, det vill säga att de inte behöver köpa in kalvar eller ungdjur. 550-650 av djuren är kor eller sinkor, resten är kalvar och ungdjur.

De mjölkar ”för hand”, det vill säga att de inte har några robotar, och korna mjölkas tre gånger per dygn. Målet är att korna ska ge ca 45 liter/ko/dag och idag ger de cirka 42 liter. Vi har valt att ge alla kor samma foderstat och vi är noga med att mjölkningen inte tar för lång tid. Detta för att störa korna så lite som möjligt i deras rytm och att de får samma foder och mängd foder. Vi tror att det är bra för djuren och vi märker det på mängden mjölk de levererar varje dag.

När de mjölkat klart kyls mjölken ner med vatten till tolv grader i första läget. Det vattnet blir då lite uppvärmt och ges sedan till korna för att korna inte ska behöva använda så mycket energi till att värma vattnet de dricker.

Företaget har 12 personer anställda varav sex är heltidsanställda och sex kommer via bemanningsföretag. De har även gott samarbete med gårdarna runt omkring och både Morgan och Camilla upplever att det är ett gott klimat mellan lantbrukare i stort.

Oerhört intressant företagsbesök och det var roligt att se hur gott korna verkade må och Morgans och Camillas inledning tycker jag säger mycket. Ta hand om kon så tar kon hand om dig…
Tack för att vi fick komma och ser er verksamhet!

Och självklart bjöds det på ”riktig kossemjölk” 🙂

Livet innehåller både glädje och sorg och jag har förmånen att få vara med och försöka göra det så vackert som möjligt.

Sedan 2014 har jag varit vigselförrättare. Ett hedersuppdrag där jag får dela en stor och lycklig stund med brudpar och ibland släkt och vänner. Jag blir lika lycklig varje gång jag har en vigsel och jag är tacksam för förtroendet jag får.

Under hösten valde jag att även bli borgerlig begravningsförrättare och idag har jag hållit min första minnesstund. En vacker, viktig, stor och sorglig stund för familj och vänner som jag fick vara en del av.

Det är verkligen med stor ödmjukhet jag tar mig an dessa förtroendeuppdrag. Jag tycker om människor och är tacksam över att få vara en del av dessa stora stunder även om det ena är glädje och det andra är sorg.

Nästa vecka ska jag hålla nästa minnesstund och planeringen behöver påbörjas för att kunna göra den här stunden så vacker som möjligt för familjen.

Stort tack för förtroendet!

Ofta får jag frågan om vad vi ser när vi dyker och det är svårt att förklara rättvist. Det finns de som alltid har med sig kamera och är jätteduktiga på att både fota och filma.

Jag tycker nog om att dyka lite för mycket för att ha riktigt intresse för att fota och filma. Det tar fokus från helhetsupplevelsen tycker jag.

Men samtidigt är det roligt att ha lite bildminnen när man kommer upp och på senaste dyket fotade jag lite. Är absolut inget proffs men några av bilderna är visningsbara 🙂

Här är några av de djur som finns under ytan men naturen går tyvärr inte riktigt att visa.

Det är härligt med sommar, ljust tidigt på morgonen och långa ljusa kvällar. Det är grönt överallt och det luktar gott. Men jag tycker det är lite i kallaste laget i år.

För någon vecka sedan var vi i Lysekil för att dyka lite, äta räkor sittandes på en solvarm klippa och sova under bar himmel. Härliga dagar men det hade gärna fått vara några grader varmare.

Efter ett av dyken sa vår båtförare att han hade sett en MolaMola, klumpfisk, solfisk eller ”simmande huvudet”. Kärt barn har många namn…

Klumpfisken håller till i större delen av Atlanten men den kommer emellanåt upp i våra svenska vatten. Om man läser på Wikipedia har klumpfisken påträffats i Sverige 10-tal gånger, tyvärr för det mesta död.

Den ser verkligen annorlunda ut, kroppen är hög och kort och kan bli upp till fyra meter lång och väga upp till 1100 kilo. Rygg och analfenorna formar utdragna roderlika ytor och när jag fick syn på den tyckte jag först det såg ut som en pinne som flöt i ytan. Är impad av Roland som förstod vad det var så att vi alla kunde få se den.

En av dykarna, Magnus, hoppade i och filmade den och det var roligt att se hur den ”simmade”. Det var liksom inte något riktigt sim utan mer ett ”viftande” med de små fenorna. Riktigt häftigt att få se denna ovanliga fisk!

Snart ska jag ner till kusten igen…kanske får jag se den igen…Hoppas kan man ju 🙂

Och några grader varmare också tack!

Havsresans fältvecka anordnades sista veckan i maj, i samband med Kristiflygare. Det är ett kunskapsprojekt som startade vid Lunds tekniska högskola 1990. Under den här veckan som Havsresan pågår är det havsmiljöerna som är i fokus med föreläsningar, utställningar, forskning och dykning.

I samband med dykningen kollar man hur djur- och växtliv mår, prover tas bland annat på blåmusslor och vid sandsugningshål. Sandsugningshål bildas genom att sanden sugs upp från botten för att använda som råvaror i byggindustrin. Dessa hål blir kvar även efter att man slutat suga sand och lösdrivande alger trillar ner. Bristen på syre gör att de inte förruttnas utan de börjar bilda svavelväte, cyanobakterier, metangas och blir därför dödligt gift för allt levande. Proverna som tas är för att se hur mycket svavelväte som bildats.

Under veckan görs även artinventering av växter och djur och man kollar av hur vraken ser ut och hur mycket ”spöknät” det finns på dem som fiskar och sälar kan fastna i.

Det gjordes även kontroller vid en dagvattentunnel där massor av fimpar låg. De löser upp sig ganska fort men vart tar de giftiga ämnena vägen? Bara för att de inte syns betyder inte att de inte finns!

Enligt Håll Sverige rent är fimpen en av de värsta miljöbovarna vi har. Cirka 1 miljard fimpar slängs på marken i Sverige varje år. Filtret består till stor del av en slags plast, cellulosaacetat, som precis som annan plast blir till mikroplast om den hamnar i miljön. I filtret fastnar tobakens farliga ämnen för att de inte ska nå rökarens lungor, bland annat kadmium som finns i batterier och som är akut giftiga för fiskar.

Jag hade möjligheten att vara med under några dagar i år och det var oerhört intressant. Det var många erfarna dykare och forskare med på Havsresan och jag fick lära mig mycket under dessa dagar.

De dyk jag gjorde var bland annat artinventering, ett vrakdyk på S/S Robert och jag var med och sökte efter ett störtat flygplan från andra världskriget.

S/S Robert ligger mellan 30-42 meters djup och är täckt med fiskenät som fisk har fastnat i. Det var verkligen hemskt att se hur många fiskar som fastnat och dött i alla nät 🙁

När vi sökte efter flygplanet, Mosquiton hade vi tre positioner som vi skulle kolla av. Första paret var nere men hittade inget. När vi gick ner var det tyvärr dålig sikt, cirka 50 centimeter och vi valde att avbryta dyket istället. Det är inte lätt att hitta något som legat på sandbotten i så många år och med så dålig sikt kan det bli farligt istället. Riktigt tråkigt men dykarna som var med under veckan letar fortfarande och jag hoppas de hittar det.

Det är ett viktigt arbete som Havsresan gör och jag hoppas få vara med även nästa år.

Men en uppmaning till oss alla, kasta skräp, plast och fimpar där de hör hemma, inte i naturen!

Igår var det sista fullmäktige innan sommaren och den nya majoriteten hoppades att val av nya presidier skulle komma upp. Det gjorde de tyvärr inte men vi kunde i vilket fall välja en ny kommunstyrelseordförande. Grattis Adam!

Nu hoppas och tror vi att valen kommer upp i augusti och att vi då på allvar kan jobba framåt för kommunens bästa.

Som jag skrev i mitt förra inlägg är det viktigt att vi inte fastnar i det negativa utan att vi också ser det positiva.

I torsdags invigdes ”Sommargatan” och det var många människor på invigningen. Idag var jag en sväng på torget och det var roligt att se att det spelades boule, lektes i skaterampen och att det var människor som satt på ”gräsmattan”.

Det märks att ”Sommargatan” är uppskattad av många i olika åldrar.

Pratade med en man som tyvärr berättade att en del saker har försvunnit. Det är tråkigt eftersom detta något för oss alla så snälla, låt sakerna vara kvar där de hör hemma så kan vi ha roligt hela sommaren.

Ett litet sommartips, Ålleberg har en underbar utsikt med solnedgång och passar jättebra för en liten picknick på kvällskvisten.