Det är härligt med sommar, ljust tidigt på morgonen och långa ljusa kvällar. Det är grönt överallt och det luktar gott. Men jag tycker det är lite i kallaste laget i år.
För någon vecka sedan var vi i Lysekil för att dyka lite, äta räkor sittandes på en solvarm klippa och sova under bar himmel. Härliga dagar men det hade gärna fått vara några grader varmare.
Efter ett av dyken sa vår båtförare att han hade sett en MolaMola, klumpfisk, solfisk eller ”simmande huvudet”. Kärt barn har många namn…
Klumpfisken håller till i större delen av Atlanten men den kommer emellanåt upp i våra svenska vatten. Om man läser på Wikipedia har klumpfisken påträffats i Sverige 10-tal gånger, tyvärr för det mesta död.
Den ser verkligen annorlunda ut, kroppen är hög och kort och kan bli upp till fyra meter lång och väga upp till 1100 kilo. Rygg och analfenorna formar utdragna roderlika ytor och när jag fick syn på den tyckte jag först det såg ut som en pinne som flöt i ytan. Är impad av Roland som förstod vad det var så att vi alla kunde få se den.
En av dykarna, Magnus, hoppade i och filmade den och det var roligt att se hur den ”simmade”. Det var liksom inte något riktigt sim utan mer ett ”viftande” med de små fenorna. Riktigt häftigt att få se denna ovanliga fisk!
Snart ska jag ner till kusten igen…kanske får jag se den igen…Hoppas kan man ju 🙂
Och några grader varmare också tack!
