Ibland händer det vi inte vill ska hända, en vän försvinner från oss. För några veckor sedan hände just detta och idag var begravningen. Tänk att det kan göra så ont att säga hejdå, det gör liksom ont i hela kroppen.
Vissa människor ”kliver” in i våra liv på speciellt sätt, de har en speciell inverkan och de inspirerar oss på många olika sätt.
Det här var en sån människa – klok, lyssnande, lite eftertänksam, stöttande och med en hel rävfamilj bakom varje öra. En person som stöttade när det var jobbigt och gav styrka att orka lite till.
En människa som verkligen levde hela vägen och hela tiden, så som vi alla borde leva egentligen. Han var nyfiken på livet och tyckte om att göra små ”hyss” som kunde glädja andra.
Idag är det tungt med många tårar och stor saknad. Samtidigt kan jag nästan höra hur han ”gnäller” på mig för att jag inte gläds åt alla små underverk som finns i närheten.
Det kan vara en vacker blomma, att man får en kram eller ett leende av någon, en vacker solnedgång eller något gott att äta. Små enkla saker men så viktiga!
Så en liten uppmaning till oss alla, att leva hela vägen och hela tiden!