Fegt eller modigt?

”Vi tycker egentligen inte att en folkomröstning är optimal, och det var egentligen inte det vi var ute efter. Men det var det enda verktyget som fanns kvar, vi tyckte inte vi blivit inkluderade i processen på det sätt vi borde ha blivit.”
I Falköpings tidning kunde vi läsa Sara Wallemyr, Åsle föräldraförenings, uttalande kring folkomröstning och folkinitiativet.

Wallemyr citerades vidare:
”Efter mötet var alla föräldraföreningarna ganska överens om att vi inte vill försena eller förstöra för andra skolor som väntar på en upprustning.”

Först vill jag säga ett stort tack för ert engagemang, det är oerhört viktigt och det ska vi ta vara på när vi nu fortsätter våra dialoger!

Sen vill jag förklara lite varför vi i Centerpartiet inte föreslår en folkomröstning.

I mars tog Falköpings kommunfullmäktige ett beslut om ny skolorganisation, ett beslut som mötts av både glädje och ilska.

Bakgrunden till beslutet var att ungefär 30 % av barnen, oavsett bakgrund, inte når målen för godkända betyg och därmed inte kommer in på ett nationellt gymnasieprogram. I och med att det är lärarbrist i hela Sverige har vi svårighet att rekrytera behöriga lärare och vi vill få en mer likvärdig skola för våra barn. Se gärna mitt tidigare inlägg om skolorganisationsbeslutet.

I maj tog kommunen emot en namnlista med ungefär 2800 namn där man ville att kommunen skulle göra om processen utefter de önskemål som finns i folkinitiativet, alternativt genomföra en folkomröstning som handlar om att göra om hela processen.

Under sommaren och hösten har jag funderat mycket på hur jag ska tänka. Vi har pratat inom både Centerpartiet och majoriteten om hur vi ska göra. Det är viktigt att den demokratiska rättigheten tas på allvar. Det är verkligen inte en lätt fråga för det finns flera sidor i frågan, de som är missnöjda med hur processen varit och de som är nöjda med beslutet.

I mitten av september träffade vi de fyra föreningarna som varit initiativtagare till folkinitiativet. Det var ett bra möte där vi pratade om det aktuella läget, vad som är på gång, vad föreningarna ville och vad som är klokast att göra.

Efter beslutet i mars har dialogmöten startats upp med föräldrar, barn och personal för att tillsammans jobba för att få bra och kloka lösningar för den framtida skolan.

Skolförvaltningen tillsammans med rektorer och pedagoger jobbar med att se över hur lärmiljöer ska se ut och hur man ska jobba för att fler barn ska nå målen.

Föreningsrepresentanterna säger att de förstår att det behövs förändringar inom skolan. De är nöjda med delar i den nya organisationen och de vill egentligen inte ha en folkomröstning.

Vi politiker står upp för ett beslut som vi har tagit med stor eftertanke och som vi tror kommer att bli bra för kommunens barn. Det är inte så lätt, det finns många olika viljor och på något sätt är rumpan alltid bak:
Om vi inte vågar ta beslut som vi tror är bra får vi kritik och får höra att vi är fega, om vi inte står upp för våra beslut får vi kritik och får höra att vi är fega.

Orsaken till att vi inte föreslår en folkomröstning handlar inte om feghet eller dålig respekt för demokratin. Det handlar om att vi ser behovet av förändring för att fler barn ska få den utbildning de har rätt till oavsett vilken skola de går på.

Bakgrunden till beslutet är följande:

  • Vi vill att alla barn ska ha rätt till en likvärdig skola oavsett om man bor på landet eller i tätort.
  • Vi vill att barnen ska gå i samma skola upp till sexan, där läroplanen gör ett stadieskifte, inte som idag där skolbyte sker utifrån skolornas platsbrist.
  • Vi vill kunna skapa attraktiva skolor och lärarjobb där vi kan behålla och rekrytera duktiga, legitimerade lärare som undervisar och sätter betyg i ämnen där de är behöriga.
  • Vi vill kunna renovera och bygga nya lokaler som är välanpassade för en modern skola och undervisning.

Att stå upp för det beslut som vi tagit, som vi tror på sikt kommer bli bra för kommunens alla barn trots att vi anade att vi skulle få kritik, är det feghet eller mod?

Jag har vänt och vridit mycket på detta med folkinitiativet för det är en svår fråga. En folkomröstning skulle innebära att allt det utvecklingsarbete som påbörjats skulle stanna upp och stå still, kanske i flera år, och det skulle inte gynna våra barn.

Jag har valt att stå upp för det jag faktiskt tror på:
Våra barns möjlighet att få en bra och likvärdig skola oavsett var de bor så snart som möjligt.

Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

2 svar på Fegt eller modigt?

  1. Lars-Göran Larsson skriver:

    Efter denna redovisning så är min ståndpunkt, jag har fruktansvärt svårt för politik.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *