Idag har livet återigen gjort sig påmint, hur fort det kan ändra sig.
En vän och kollega sedan många år har gått bort och det gör så ont! En vän som var varm, glad, skojig och som hade en förmåga att förena människor.
Trots att jag visste att sjukdomen hade fått övertag är det lika chockartat ändå när det väl händer. Du var en fighter och du inspirerade många med din kämparglöd och din positivitet!
Du var också en människa som levde hela tiden, hela vägen och det är inte längesedan vi dansade en bugg, trots att du hade ont.
Ja, saknaden är stor och den delas av många.
Allan, som höll minnestalet, beskrev olika sätt man kan berätta ett dödsfall på, någon har lämnat oss, man har somnat in, man har gått vidare.
Men som han sa, Conny hade nog velat uttrycka det lite mer lättsamt, att han ställt fotbollsskorna på hyllan.
Ja, nu står fotbollsskorna på hyllan och det finns ingen som kommer fylla skorna på det sätt som Conny gjorde.
Tack för att du var du!