För många år sedan jobbade jag som frisör på Barberar´n i Hjo. Vi hade drop-in på salongen och de flesta av kunderna var killar/herrar i olika åldrar.
I och med att det var drop-in kunde det vissa dagar bli lite väntetid och då passade många av kunderna på att läsa tidning eller göra små ärenden tills det var deras tur.
Men var femte vecka, vanligtvis på tisdagar, kom ett gäng herrar för att klippa sig och som hade salongen som ”mötesplats”. När vi öppnade salongen var det ofta fyra-fem personer som väntade utanför. Sen fyllde det på hela förmiddagen och för varje man som kom in på salongen reste sig alla de andra, handhälsade, gjorde plats för en till och sedan fortsatte samtalet.
Det var en härlig känsla, för oavsett om man väntade på sin tur, satt i klippstolen eller var frisör, var man med i samtalen som handlade om allt mellan himmel och jord.
Så häftigt att salongen blev den ”givna” mötesplatsen!
I söndags var vi och fikade när bordet intill började fyllas med herrar. Det började med fyra som snabbt blev sex och åtta personer. Allt eftersom de blev fler sattes fler bord ihop och man fyllde bara på med fler personer i samtalen som pågick. Till slut var det tolv personer och faktiskt inte bara herrar.
Jag kunde inte hålla mig utan jag gick fram och pratade med några av dem. De berättade att de alltid träffades klockan 11 på söndagsförmiddagarna och under sommaren hade de varit på Åsle Tå. Men nu började det bli vinter och de ”flyttade in”.
Gänget som träffades var medlemmar från Falköpings MC-veteraner. En förening som i år firar 30 år och har ungefär 150 medlemmar. De flesta medlemmarna kommer från Falköping/Tidaholm men även från Vara och Karlsborg.
Just de här mötena, där man träffas, pratar, fikar, när man har något att se fram emot och något att glädjas åt efter, oavsett om de är planerade som mc-veteranernas träff eller oplanerade som kunderna på salongen, tror jag är oerhört viktiga för välmåendet.
Så om vi kan skapa de här mötesplatserna och gemenskapen så mår vi bättre 🙂