Yes, a new day, jippie! Nåja, så kändes det inte riktigt när klockan ringde men eftersom vi bjudit in ett gäng till vårt morgondopp var det bara att kravla sig ur sängen.
Väl nere i vattnet var det helt underbart och jag kände mig taggad för den där nya dagen.
Dagens program var ”storytelling” och jag tycker det är svårt att få med alla delar för att göra det bra. Lite häftigt är det att prata storytelling när vi i Truman House som det finns mycket historia runt.
Fram på eftermiddagen tyckte jag det blev än rörigare och när kvällen kom kände jag mig mest förvirrad. Hoppas det går över!
Det är intressant att få lyssna till de andra kvinnornas historia, det finns så mycket vi kan lära av varandra. En av historierna fastnade lite extra hos mig och som tyvärr är lika aktuell idag.
Hon pratade om vikten av att inte stänga några gränser, att ta vara på de som kommer till oss. Hennes farmor, pappa och farbror var tre av de som flydde från nazisterna och Tyskland under andra världskriget. De flydde till Sverige där de blev väl mottagna. Hur hade det varit om Sverige sagt att gränsen var stängd, frågade hon. Vad hade hänt då? Jag hade antagligen inte stått här idag.
Vissa länder stängde gränsen redan under andra världskriget och vi ser samma historia upprepa sig nu. Skillnaden är att även Sverige till viss del har stängt gränsen och att vi pratar om stängda gränser. Vi kanske behöver ställa oss dessa frågor, vad händer med människor som flyr om alla länder säger stäng gränsen? Vad har dessa människor med sig, både minnen, utbildning och erfarenhet och hur kan vi ta tillvara på människorna på ett bättre sätt?
Stark berättelse med mycket känslor. Tack för att du delade med dig!